Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är den enda praktiska lösning vi kunna
se, och antingen man vill det eller ej, kommer den
att åläggas oss genom sakernas inre nödtvång.
III.
Det nuvarande kapitalistiska systemets mest
utmärkande och förhärskande egenskap är
lönearbetet.
En man eller en grupp af män, som äga ett
nödvändigt kapital, sätta i gång ett industriellt
företag, de åtaga sig att förse fabriken eller bruket
med råvara, de ordna tillverkningen, sälja de
förfärdigade artiklarna, betala arbetarna en bestämd
lön, och de stoppa öfverskottet eller mervärdet i
sina fickor under förevändning att ta ersättning för
hyran, för den risk de haft och för det möjliga
prisfall, som varan kunde komma att lida under i
marknaden.
Detta är i få ord lönearbetssystemet.
För att rädda detta systern skulle de, som nu
sitta inne med kapitalet, vara färdiga att göra
vissa medgifvanden: att t. ex. gifva en del af
vinsten åt arbetarna, eller att uppställa en löneskala,
som tvingar att höja lönerna, så snart vinsten
stiger, de skulle med ett ord gå in på vissa
uppoffringar, om man endast lämnade dem rätt att
styra industrien och att ta inkomsterna däraf.
Kollektivismen gör som bekant några viktiga
ändringar i detta system, men bibehåller likväl
lönearbetet. Men staten, d. v. s. dess representation,
regeringen, den kommunala eller nationala, träder i
arbetsgifvarens ställe. Det är representanterna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
