Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu, gossar, skall jag göra var och en av er
en enda fråga, och på den vill jag ha ett ärligt svar.
Jag ämnar icke skrämma, muta eller narra er till att
säga sanningen, ty var och en av er har ett samvete
och vet, varför han fått det. Ännu är det tid att
gottgöra den mot Tommy begångna oförrätten och att
återvinna allas vår aktning. Jag kan mycket lättare
förlåta den, som givit vika för en plötslig frestelse,
än den, som gör sig skyldig till svek. Må den
brottslige icke lägga en lögn till sin stöld, utan öppet
bekänna, och vi skola alla försöka hjälpa honom att
komma oss att glömma och förlåta.
Han höll upp för ett ögonblick, och man kunde
hava hört en knappnål falla, så tyst var det i rummet;
därpå framställde han långsamt och med eftertryck
frågan till var och en särskilt och fick alltid i olika
toner samma svar av alla. Vart ansikte var rött och
upprört, så att mr Bähr icke kunde anse rodnaden
som något bevis, och några av de små gossarna voro
så uppskrämda, att de stammande uttalade de två korta
orden, alldeles som om de varit de skyldiga, ehuru
det var uppenbart, att de icke kunde vara det. Då
han kom till Nat, blev hans röst blidare, ty den stackars
gossen såg så olycklig ut, att det gjorde mr Bähr ont
om honom. Han trodde honom vara den brottslige
och hoppades kunna avhålla honom från en ny
osanning genom att övertala honom att oförfärat säga
sanningen.
— Nå, min son, giv mig ett ärligt svar. Tog du
penningarna?
— Nej, sir! och Nat såg upp till honom med en
bönfallande blick.
Då dessa ord framkommo över hans skälvande
läppar visslade någon.
— Låt bli det där! utropade mr Bähr och slog
häftigt näven i bordet, medan han strängt blickade
åt den vrå, varifrån ljudet kom.
Ned, Jack och Emil sutto där, och de två första
sågo ut, som om de blygdes, men Emil utropade:
— Det var inte jag, farbror! Jag skulle blygas
över att skymfa den, som ligger omkullslagen.
— Det är lätt för dig att säga så! utbrast Tommy,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
