Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bli svagare: ni föreställer er rätt lifligt, hur rosen
står där eller där, hur hon hänger på sin stjälk, hur
hon rör sig — och så kommer färgen af sig själf.
Detsamma gäller, om ni vill erinra er dess doft.
Då man erinrar sig klockornas ljud, erinrar man
sig, menar Lange, först klockstapeln. Så är det
ganska säkert. Jag kan föreställa mig, hur det ringer
en lördagskväll i min födelseby, nästan så lifligt som
om jag hörde det; jag märker då först och främst att
bilden af stället och hela bygden alltjämt behöfver
hållas frisk, men framför allt att jag i tankarna gör
efter rytmen, icke precis så, att jag behöfver föreställa
mig, hur själfva klockan svänger på sin axel uppe i
tornet, utan snarare ljudens jämna rytm; och
föreställningen om denna är förenad med tydliga
rörelseförnimmelser, icke af verkligen utförda rörelser, men
af ansatser till sådana, nämligen dels ansatser till att
röra kroppen eller måhända blott hufvudet i takt med
klockljudet, dels rörelser i halsen för frambringande
af ljudet, först en högre ton för den lilla klockan,
så en djupare, längre ner i halsen tagen, för den
stora klockan. Just detta sista hjälpmedel torde vara
det viktigaste vid reproduktion af hörselföreställningar.
Man må för att konstatera det erinra sig en melodi,
dock utan att med det svagaste ljud återgifva den.
Eftersom det icke för mitt nuvarande syfte
ligger någon afgörande vikt på om den här omtalade
hypotesen af Lange är sann eller ej, kan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
