Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ett ord passar därför att den andra gör det. Klinga
förliker sig särdeles väl med lärkans liksom
silfverljusa toner; men klang? Jag har just ett exempel för
mig som synes vederlägga mig. »Nyss ner ur
molnen / en visa klang / så ljuf, att ögat / i tårar sprang»
(Gellerstedt). Det är lärkans sång som åsyftas. Men
häraf ser man blott, att en poetisk tanke kan vara så
väl växt, att den bevarar sin hållning, äfven om
orddräkten på en enskild punkt icke sitter alldeles väl.
Lärkans sång går nu på »i» och ej på »a». Vi
återkomma längre fram till dylika »sinnesanalogier».
Vare sig diktaren tecknar skiftningar i ljud och
färg eller i lynnen, stämningar, karakterer, bemödar
han sig att vara adekvat. Om man jämför en
personteckning i ett diktverk med en sådan i ett
vetenskapligt, historiskt arbete, skall man i regel finna den
senare mindre noggrann. Och vill en historiker eller
litteraturhistoriker adekvat teckna en individualitet,
nödgas han också att lägga örat närmare till och lyssna
uppmärksamt på ordens bitoner.
Jag instämmer alltså gärna med Tegnér däri, att
diktaren behöfver ett fint öra för ordens bitoner. För
min del vill jag blott lägga särskild tonvikt på, att det
här är fråga om logiskt öra, logisk urskillning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
