Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från hvars grenar alltid blommans anda
Sväfvar kring en alltid fruktklädd topp!
Du som har, af alla dem jag tjenat,
Ensam erkänt vården af en vän,
Måtte, i det hägn jag åt dig länat,
Evig grönska pryda dig igen!
Jag tog mot dig, att din telning skydda.
Ympad, stödd, förskönad af min hand,
Andades du i min slutna hydda
Luften af ditt rätta fosterland.
På din rot jag utgöt ljumma floder;
Ingen mask fick lof att nalkas dig;
Sommarfågeln sjelf, din blommas broder,
Fick på dina blad ej hvila sig.
Men hur gläder du ock ej min möda!
Skiftande med knoppar, blad och lukt,
Nya blommor på din krona föda
Ständig bildning af en lofvad frukt.
Må han mogna eller ej; han knoppas!
Det är nog. Mer rätt ej menskan har:
Himlen sade: åtnöj dig att hoppas,
Mödans frukt år gömd för andra dar.
Hennes tid af hoppet dock förskönas.
Längre sträcker hon ej sitt begär.
Ömheten ej tjenar för att lönrfs;
Hon har nog når blott hon erkänd är,
Nöjd att göra godt i sina tider,
Lemnar hon, åt ödet underställd,
Dygdens rätt; och för allt hvad hon lider,
Om hon älskas, är hon vedergälld.
HvarfÖre kan jag ur växtens rike,
Ny Pygmalion! ej flytta dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
