Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örn arne fällas i flygten.
Hvad våldet må skapa är vanskligt och kort.
Det dör som en stormvind i öcknen bort.
Men Sanningen lefver. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga verld,
Och pekar alltjemt till en annan.
Det Sanna är evigt: kring himmel och jord
Genljuda från slägte till slägte dess ord.
Det Rätta är evigt: ej rotas der ut
Från jorden dess trampade lilja.
Eröfrar det Onda all verlden till slut,
Så kan du det Rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.
Och viljan, som stängdes i lågande bröst,
Tar mandom, lik Gud, och blir handling.
Det Rätta får armar, det Sanna får röst.
Och folken stå upp till förvandling.
De offer, du bragte, de faror, du lopp,
De stiga som stjemor ur Lethe opp.
Och dikten är ick$ som blommornas doft,
Som färgade bågen i skyar.
Det Sköna, du bildar, är mera än stoft,
Och åldren dfess anlet förnyar.
Det Sköna är evigt: med fiken håg
Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.
Så fatta all Sanning, så våga all Rätt,
Och bilda det Sköna med glädje!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
