Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! från dem, som borgen vakta,
Mulet svaras då:
„Hon, som här ni önskar finna,
Bär nu dokets skrud;
Just i går vår herrskarinna
Blef Försonams brud.“
Då för alltid han förlåter
Sina fäders dal,
Ser sin stridshäst mer ej åter,
Ej sin vapensal;
Klättrar ner från Toggenborgen,
Okänd öfverallt;
Kåpan gömmer, svart som sorgen,
Ynglingens gestalt.
Och en hydda syns han bygga
Fjerran i den trakt,
Der på höjden lindar skygga
Klostrets hemska prakt:
Hvaije dag, från solens ljusning
Intill månans sken,
Satt han der, i stilla tjusning,
Väntande, allen. .
Såg åt fönstret upp, på cellen;
Såg, i timmars lopp;
Tills det klang, i sena qvällen,
öppnadt för hans hopp:
Tills den Dyrkade sig röjde,
Tills den Huldas bild
Der mot dalen ner sig böjde,
Helig, englamild.
Och så gick han glad till hvila,
Lätt och ljuf var den; Ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
