Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Frese - Vår-betraktelser under en sjukdom. 1—3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! hade jag din röst och dina lätta vingar,
Med dem du dig i hast till solens grannskap svingar,
Så flöge jag dit upp, och klagad’ så mitt ve,
Att Nåden ej min nöd skull’ utan tårar se.
J, som er andakts eld upptanden i Guds boning,
I helgedomens hus; bemedlen min försoning!
Ho vet? En enskild suck ej mot min synd förslår;
Ett samnadt rop ju mer, än ensam röst, förmår.
Likväl, min Gud! min Gud! fast dit min syn ej räcker,
Der själen blir förnöjd och dit mitt hopp sig sträcker:
Ljuf är den värma mig, som nu din anda blås’;
Den säger mig, att snart hos Dig jag vederfås.
2.
Nu sjunga foglar gällt på trädens gröna grenar,
Och vattnens tysta folk slå ut de blanka fenar;
Den stela svalan, som i floden haft sin graf,
I luftens fria vidd nu sväfvar till och af.
Och storken vet sin tid, när tiden är förhanden,
Och gör sin resa hit ifrån de södra landen;
Den hvita svan sig ned i öppna floden slår,
Och turturdufvans ljud man åter höra får.
Här ligger jag ännu vid dammen i Bethesda:
Min Gud! hvi tänker du då icke på mitt bästa?
Jag usle ligger jemt i fjäderbojor tryckt;
O, finns dock ingen hjelp? finns ingen undanflykt?
Hur länge, gode Gud, vill mig du tröstlös låta?
J skyar, gifven regn och hjelpen mig att gråta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
