Poesi on line 1995 / EVA BRENCKERT (1995) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Note: This work was first published in 1995, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

>

Vi vilade under parasollet. Två fåglar flög fram och tillbaka

med strån och spott i näbbarna. De byggde något, de byggde

ett bo. På kvällen, den lynniga vinden. Vi höll oss krampartat

fast i parasollets stång. Och vinden tilltog i styrka. Vi kämpade

så våra handflator sveddes. Vinden var obönhörlig, parasollet

slets ur vårt grepp. Du fastnade där. Dina fingrar som vita

krokar där de spretar i den tropiska hettan.

Det händer att jag ser det ibland - parasollet - när det skymtar

förbi mitt fönster om natten.

*

Stormarna har bedarrat. Vi kurar och väntar. Den hissnande vita

flaggan skyddar oss.

*

Orkanen kommer från horisonten, växer i styrka på väg mot

land, slår ursinnigt ner över klipporna. Vi stänger våra fönster,

reglar dörrarna.

Orkanen frågar inte lås eller väggar; den griper tag i dig,

far rätt igenom, gröper sig in i mig, river ner, slår sönder.

Efteråt -

I utmattningen, levrar sig blodet, bildar tunn yta över träsket.

När isen ser ut att ha lagt sig åker vi skridskor igen.

*

Vi har var sin kamel, du och jag. Vi rider i bredd. Sakta och

stolt vaggar djuren framåt. Gunget gör mig lugn och lite dåsig.

Sanden är gul. Hovarna virvlar upp en svagt glimmande rök,

som effektivt suddar ut våra spår. Solen färgar himlen. Hela du

och din kamel är genomskinligt gyllene. Dina kinder är våta.

Jag förstår inte varför. Solen har redan bränt sitt första hål genom

mig och jag är lycklig.

EVA BRENCKERT