Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägnade han henne sin hyllning och sökte
öfvertala sig, att han fann ett nöje däri. Han
upptäckte till och med hos den unga damen förut
okända behag. Han beundrade hennes böjliga hals,
hennes sömniga ögon, som nu emellertid lifvades
och ständigt tycktes fråga. Han anmärkte också,
att hon måste ha ett despotiskt lynne, i trots af
sin köld och sin tystlåtenhet, endast på det sätt,
hvarpå hon förde sin lornjett till ögonen och såg
på sin mor, för hvarje gång den förträffliga
kvinnan höjde sin af naturen gälla stämma till en
alltför hög ton. Allt sammantaget, tråkade den unga
flickan ut honom öfver all beskrifning.
Natten kom. Man beredde sig att fara hem.
Ändtligen! Han drog en suck af lättnad. Litka
gick till sin mor, och med armarna om hennes
hals hviskade hon henne något i örat. Fru
Emilia svarade jakande; därpå vände hon sig till
vännen Stas:
»Om ni inte tänker tillbringa natten hos våra
vänner,» sade hon, »kunna vi bjuda er en plats i
vår vagn. Litka får nog plats mellan Marie och
mig. Herr Plawicki skall nog inte vägra att ha er
till granne.»
»Jag tackar, jag tager emot med nöje,»
svarade han förtjust.
Och som han anade, hvarifrån anledningen till
detta artiga erbjudande utgått, utropade han:
»O, min lilla älskling!» och sökte taga Litka
i sina armar.
Men hon tryckte sig intill sin moder.
»Ni vill väl följa oss, herr Stas?» sade hon
endast och lyfte sina sorgsna och milda ögon mot
honom.
Några minuter därefter aflägsnade de sig från
villan. På den soliga och varma dagen följde en
ännu klarare afton, ehuru något sval, men
strålande af det härligaste månljus. Polaniecki insöp
i fulla drag luftens rena fläktar. Han kände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
