- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
122

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan förde till Kung Sven i Danmark, åt hvilken han
förärade honom. I ersättning fick Audun en hederlig
pension.

Af de fyra fångstfartyg, som samtidigt med oss
inkommit i viken, hade, såsom är nämndt, tre snart
lemnat vår ankarplats, och Briggen Jaen Mayen var nu
ensam qvar med oss. Så länge vi alle voro samlade,
hade vi ofta besök af deras skeppare, två norrmän och
två quäner; de senare originaler af första slag, af
hvilka vi redan gjort bekantskap med Mattila. Den lika
ordkarge Vercola tog lika liten del i dagens frågor;
med skinnpelsen på och den oumbärliga snuggan i munn
höllo de vår undfägnad till godo, tysta men med hufvudet
utan tvifvel fullt af tankar på hvalross, späck och
speciedalrar. De norske skepparena voro mera
meddelsamme, och sedan vi blifvit ensamme med Briggens
skeppare, Haugan, var han en ej ovälkommen gäst, med
sina berättelser om ishafsfärder, om fångsten på Jaen
Mayen och de nederlag, som kammarladdningsgevären
under senare åren gjort bland sälarne der, och någon
gång var han sjelf värd och trakterade oss med »marveben»,
en af Spetsbergens mest värderade läckerheter.

Ofta nog användas till skeppare på dessa fångstfartyg,
matroser och simple harpunerare, ja någon gång en för
detta kock, sällan verklige navigatörer. Knappast ega de
kunskap om kort och bestick, —»de göra bestick», såsom
det heter, »med båtshaken» — än mindre kunna de taga
en polhöjd — »de se solen», när tillfälle gifves, »helst
genom buteljbottnen». Eljest sträcka de likt flyttfoglar
rätt i norr, och komma de i sigte af Spetsbergen, äro
kompass, sextant och kort öfverflödiga, ty hvarje udde,
hvarje klippa är dem der bekant. Der äro de hemma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free