- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
265

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var till en början utmärkt vacker. En svag
nordvest gynnade vår färd och vi lupo fram längs med
Spetsbergens ostkust, som Foster under Parrys istur
kartlagt ända till de efter honom benämnda öarne, glada
att med så litet besvär komma fram mot vårt mål.
Men vår glädje var icke af lång varaktighet. Vinden
tilltog allt mera med hög sjö, och då vi på
eftermiddagen vid inloppet till Lomme Bay fingo sigte på Mattilas’
slup, kunde den båt, som utsattes för att hemta den
af förra båtexpeditionen hos honom i förvar lemnade
fångsten, endast med stor svårighet lägga till vid hans
fartyg.

Den storm, som nu inbröt, tilltog alltmer och
rasade med större eller mindre styrka ända till den 7
Augusti på natten. Vinden varierade från nordlig till
nordnordvestlig, och åtföljdes än af en ogenomtränglig
tjocka, än af regn, snö och hagel. Farvattnet var trångt
och isynnerhet söderut alldeles obekant, och det blef
ofta nödvändigt att stvra rakt genom drifis, som af den
starka strömmen sattes sydhän. Lilliehöök fick nästan
icke ett ögonblicks sömn under hela tiden; manskapet,
som uppförde sig särdeles väl, var efter hvarje vakt
alldeles uttröttadt, med undantag af Uusimaa, som
ständigt var på däck. Han var den enda ombord, som
något kände till farvattnet, och visste huru nära land
man vågade gå under de korta slagen, ehuru lodet i
de flesta fall fick afgöra frågan. Någon mat kunde
under tiden knappast kokas för den svåra slingringen, och
ingen surrning af sakerna i kajutan ville hålla.
Spänningen hos alla var mycket stor, isynnerhet som vi af
Mattilas fått höra, att, midt under det vackraste väder,
Wirkulas jakt, som med knapp nöd slapp ur isen den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free