- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
283

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

häftiga rörelser sakta draga sig åt ett annat håll än boet
låg. Följde jag efter henne, drog hon sig undan allt
längre och längre bort; aktade jag ej på henne, tog
hon till vingarne och flög, liksom tärnorna pläga, tätt
utmed mitt hufvud under hväsande skri. I boet fann
jag en nyss utkläckt unge, som tillfälligtvis blifvit
ihjeltrampad, och som jag derföre, oaktadt modrens
förfäran, medtog, för att öka vår samling af foglarnes
dundrägter.

Från Duym Point fortsattes färden norrut förbi det
af Nordenskiöld redan omtalade alkfjellet, som uppifrån
ända ned på omkring 800 fots längd var nästan fullsatt af
foglar, hvilka i stora svärmar gjorde sina utflygter
derifrån. Men då de nu redan fört ut sina ungar i vattnet,
var ej allenast berget, utan äfven sjöns yta nästan full
med foglar, hvilka först, då båten kom på en åras längd
ifrån dem, döko ned. Deras antal kan svårligen
uppskattas efter annan måttstock än hundratusental, och
utan att sjelf hafva sett det, kan man ej få ett
begrepp om det rörliga lif, de företedde. Bergen stupade
här hela kusten utefter nästan lodrätt ned i sjön och
bidrogo icke litet att, genom den ståtliga förgrund de
bildade, göra taflan ännu mera storartad. Midnattstiden
funno vi slutligen straxt vester om den yttersta udden
af Cap Fanshaw en plats, der det var möjligt att komma
i land, och togo der med begärlighet nattqvarter,
uttröttade, som vi voro, af rodden med den stora båten
i en motström, som slutligen varit så stark, att vi
knappast förmått drifva båten fram.

Efter det vi hvilat ut och jag inlagt några
underrättelser om såväl skonarens som mina färder i en
stenvård, begaf jag mig med Nilsson upp på berget vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free