- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
394

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekräftade Blomstrands och Dunérs uppgifter om isen.
Lugnade för alla vådor för ögonblicket öfverenskommo vi
emellertid att i alla händelser begagna sydvestvinden,
så motig den ock var, för att så snart som möjligt komma
fria från fjorden och dess faror. Strömmen var med
och vinden frisk, men jagtpartiet hade ej återkommit
förr än klockan åtta e. m., hvarföre vi måste ligga
qvar till morgonen för att afvakta strömmens kantring.
De fysikaliska instrumenterna och öfriga landsatta effekter
hade emellertid under eftermiddagen blifvit tagna om
bord, underrättelser till Torell nedlagda i rysstugan, och
allt var klart för segling. Vi lade oss till hvila vida
lugnare än vi stigit upp, den 6 September tidigt på
morgonen hissade vi segel, vid middagstiden hade vi
lemnat Advent Bay och började kryssa i Isfjorden.
Vinden var en laber sydvest och det gick oändligt
långsamt framåt. Isen var emellertid fördelad och gjorde
intet hinder; den drog sig dessutom allt mera mot södra
kusten och fyllde Advent Bay. På morgonen den 7
vände Magdalena i mynningen af Coal Bay, men först
klockan fem e. m. var hon i mynningen af Isfjorden,
träffade åter is, och hade att segla deri hela första
vakten den 8 September. Klockan åtta f. m. var denna
is passerad, åt vester och norr låg hafvet fullkomligt
öppet, och endast mot sydost låg drif-is packad, som
sannolikt spärrade Spetsbergens sydligaste fjordar, Bell Sound
och Horn Sound».

Dit skulle nu kosan styras. Magdalenas
naturforskare, Goes och Smitt, som öfverallt der hon varit med
glad och ospard möda rikligen insamlat hafvets och
landets alster, längtade att slutligen få genomsöka äfven
dessa vikar; Blomstrand hade, i de vackra upptäckter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free