- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
18

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverallt vid Beeren Eilands kuster gåfvo äfven här de
i tusende grottor och hvalfbågar ruinlikt
söndersplittrade, af skummande bränningar omgifna klipporna en
utomordentligt storartad prägel åt naturen närmast vår
landningsplats. Intrycket förhöjdes ytterligare genom
ett åtminstone för tillfället betydligt vattenfall, som med
en fri vattenstråle störtade sig ned från den höga
strandafsatsen. Några teistar hade slagit sig ned på afsatsen
i klippan, under sjelfva vattenfallet. Då och då flögo
de ut och snuddade tydligen med afsigt vid den
våldsamma vattenstrålen, gjorde några kretsar i luften och
flögo åter på samma sätt tillbaka till sin förra af den
kristallklara, rinnande vattenduken skyddade hviloplats.
Dunér qvarblef i trakten af det ställe, der vi landat,
för att söka erhålla solhöjder; Malmgren och
Nordenskiöld gingo emot Mount Misery öfver den ännu af en
mjuk snö eller snösörja betäekta slätt, som bildar öns
inre. De bara fläckar, som här och der sköto fram från
denna snööken, visade icke tecken till någon vextlighet
och voro endast bildade af lösa, kantiga, sällan
fossilförande kalkstenbitar. Snart insågo vi, att en vandring
på denna sanka snöslätt icke kunde erbjuda något af
intresse, hvarken för geologen eller botanikern, och emedan
vinden begynnt att på ett ganska betänkligt sätt friska
till, kunde ett så långt uppehåll icke komma i fråga,
som var nödvändigt att nå och åtminstone flygtigt
undersöka Nordhamnens vigtiga kollager. Vi hastade
derföre åter till vår båt, och sedan vi lyckats skjuta ut
den genom bränningarne utan något svårare missöde,
än att några af oss för andra gången på denna dag
fingo ett kallt fotbad, rodde vi raskt till vårt utanför
kryssande fartyg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free