Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ankommo strax efter kl. 11. Vårt uppehåll blef denna gång ej
långvarigt. Det väntade telegrammet ankom, vi sade farväl åt Nordenskiöld,
som hade för afsigt att, åtföljd af en del af sin familj, med
jernväg begifva sig till Kristiania och derifrån med norsk postbåt till
Tromsö, der vi skulle sammanträffa med honom, mottogo hjertliga
lyckönskningar af vänner och bekanta och lade kl. ½ 1 f. m. den 4:de Juli
å nyo ut från Göteborgs brygga, för att först efter omkring ett års tid
dit återkomma. Sakta styrde vi ut mellan de hundratals fartyg, som
lågo på redden, och sade Götaelfs drottning ett långt farväl. Vid
ankomsten till Reföfjorden togs Gladan å nyo i släptåg och småningom
närmade vi oss öppna hafvet, dit Vinga och en mängd andra fyrar
betecknade vår väg. Dessa passerades under de tidigaste
morgontimmarne, hafvets vida yta utbredde sig framför oss, och så småningom
sjönko de kära svenska stränderna under horisonten. Dagen blef
brännande het. Solen glödde på en molnfri himmel, luften var fullkomligt
stilla, ej den minsta fläkt skänkte oss svalka. Ett tält uppsattes för
tillfället på Polhems akterdäck, men äfven i detta var ingen
befrielse att finna för den qväfvande hettan, hvilken i förening med
fartygets af den höga dyningen framkallade gungning menligt inverkade
på våra mera ovana sjöfarares välbefinnande, matlust och trefnad. På
aftonen, då vi passerat Skagen, sågo vi i vester en liten molnbank
höja sig och hafvets strålande glans åt detta håll fördunklas — tecken
att en länge efterlängtad bris var i antågande. Den kabel, som
förenat de båda fartygen, kastades loss, och Polhemister och Gladister sade
hvarandra ett hjertligt farväl, under uttalande af förhoppningen om ett
snart återseende på Spetsbergen. Polhem, som endast med mycken
möda kunnat öfvervinna det hinder, Gladan och den starka dyningen
satte för dess framträngande, började nu under djupa vaggningar med
sex till sju knops fart skynda framåt och aflägsna sig från Gladan,
som med sin i hast utbredda hvita segelmassa syntes tillvifta den
ankommande vinden ett uppriktigt menadt välkommen. Snart var
Gladan ur sigte. Vinden kom, frisk och gynsam. Polhems segel
tillsattes, och farten ökades. På morgonen den 5:te befunno vi oss
vid Norges sydvestra kust. Det blåste nu temligen stark motvind och
gick hög sjö. Polhem kämpade käckt mot de stora böljorna och
visade sig nu liksom allt framgent vara ett godt sjöfartyg. Dess
rörelser voro lugna och jämna. Lätt smög det sig öfver vågryggarne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
