Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vårt uppehåll i Fairhaven blef längre än beräknadt var. Dimma
och stark blåst från NO tvang oss nämligen att qvarblifva här till
följande dag, då kl. 10 f. m. färden fortsattes. Kedan förut på
morgonen hade vi från Polhem sett en skymt af Gladan. Då vi utkommit
ur sundet, fingo vi den åter i sigte och befunno oss snart i dess
närhet och på samma gång vid kanten af ett drifisbälte. Gladan togs
åter i släptåg, och med kurs på Parry-ön började vi intränga i
drifisen. Denna var ännu gles och lade under ett par timmar inga hinder
i vägen för vår färd. Visserligen gick det ej alltid rakt mot vårt mål,
utan fast mer i hundrade svängar och krokar, men vi närmade oss dock
allt jämt mot NO. Scenen omkring oss var i hög grad fängslande.
De klara, glänsande vattenytorna, hvilka återspeglade de väldiga
isstyckenas vexlande, bisarra former, de talrika skaror af lifliga
rottges och tejstar, som muntert svärmade omkring oss, de snöhvita
ismåsarne, som här och der syntes hvila på de mörka vattenspeglarne, de
större och mindre sälar, som lågo makligt utsträckta på isfälten eller
simmade nyfiket i fartygens närhet, den öfver det isfylda hafvet
lägrade lätta dimman, genom hvilken solen med dämpadt sken
framlyste, — detta allt bildade i förening en tafla, som lifligt måste anslå
hvar och en, men framför allt den, inför hvilken den för första gången
låg upprullad. Mot middagen började isen blifva allt tätare,
öppningarna mellan isflaken allt mindre och färre och framträngandet allt
svårare. Farhågan att vår väg inom kort skulle helt och hållet
spärras fick insteg hos hvar och en. Då och då erhöll Polhem af Gladan
temligen omilda knuffar, en gång med den påföljd, att dess räcke
kröktes, soffor söndersplittrades och öfverbyggnaden knakade i sina fogar.
För att komma fram måste Polhem understundom söka tränga åt
sidan större isflak, hvarvid dess fart naturligtvis alldeles hejdades.
Gladan, som ej mötte något hinder, fortsatte sin väg i Polhems
kölvatten och kom då oftast i detta fartygs omedelbara närhet. I de
flesta fall lyckades det genom skicklig manövrering att undvika
sammanstötning, men vid några tillfällen kunde i följd af farledens
obetydliga bredd en sådan oaktadt alla ansträngningar icke förekommas. Den
skada, som skedde, var obetydlig och till större delen lätt reparerad.
Efter middagen förverkligades vår ofvan omnämnda farhåga. Det var
omöjligt att komma längre. Mot norr, öster och söder låg isen tätt
packad, och så långt den numera täta dimman tillät att se stod ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
