Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskaffenhet, i mer än ett hänseende afvikande från inlandsisen i de
af mig besökta, 10° sydligare belägna trakterna af vestra Grönland.
Sedan vi, för att lätta våra slädar, lemnat båten, äfvensom åtskilliga
andra effekter, som numera ej voro absolut nödiga, qvar vid vårt
rastställe på Phipps ö, bröto vi den 18:de Maj upp, tagande vägen söder
om Martens ö mot Kap Platen. I början hade vi god is, så att det
gick raskt framåt, men då vi närmat oss längden af Martens ös
sydöstra udde, mötte oss en ytterligt svår skrufis, öfver hvilken vi endast
ytterst långsamt kunde framtränga. Denna obehagliga terräng fortfor,
här och der med afbrott af jämna isfält, ända till Kap Platen, som till
följd häraf nåddes först den 23:dje Maj. Afståndet från vår vändpunkt
dit var dock endast 20 minuter eller 3 1/3 svensk mil.
Den skrufis, vi sålunda passerade, bildades ej af kolossala isklippor
eller isberg, utan af kantiga, af vatten icke nötta, isblock, staplade löst
öfver hvarandra till pyramider eller isvallar af intill 30 fots höjd, hvilka
voro hopade till hvarandra så tätt, att mellanrummet mellan dem
mångenstädes ej ens var stort nog för tältet.
Orsaken till bildandet af dessa isvallar, hvilka äfven iakttogos af
Wrangel på Siberiens nordkust, bör förmodligen sökas i den betydliga
volumförändring isen undergår vid förändrad temperatur. Isens liniära
utvidgningskoefficient är enligt Plücker och Geissler = 0,0000528.
Om is af 0° afkyles till —15°, måste derför sprickor uppstå, som för
1000 meter hafva en bredd af 0,8 meter. Dessa sprickor eller råkor
tillfrysa naturligtvis strax derpå, och då isen sedermera åter uppvärmes,
t. ex. till —5°, så måste en förskjutning ega rum utaf 0,528 meter på
kilometern. Under vinterns lopp upprepas detta fenomen otaliga
gånger — islager skjuta upp på islager, ända tills hela isfältet bildar ett
virrvarr af mot hvarandra upptornade isblock. Likartade krafter äro
äfven verksamma i den fasta jordskorpan, visserligen med mindre
intensitet, till följd af bergarternas mindre betydande utvidgningskoefficient
samt obetydligheten af de i dem förekommande temperaturväxlingarna
och till följd deraf, att de bildade springorna här åter kunna
skjuta i hop, i fall ej, såsom ofta torde vara fallet, kemiska eller
mekaniska sediment afsatt sig i dem. I stället verkar kraften i den
fasta jordskorpan under millioner år, och jag betviflar ej, att man i de
här antydda förhållandena oftast har att söka rätta orsaken till de fasta
jordlagrens veckning, förkastning och skjutande öfver hwarandra. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
