Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1871 gjordes ett nytt försök att intränga på inlandsisen.
Några mil norr om det ställe, der jag börjat min vandring,
företog handelsassistenten A. Möldrup en färd med hundslädar öfver
isen, men vände efter 6 dagars vandring och efter att hafva
tillryggalagt några få mil från kusten.[1]
Den tredje forskningsfärden på Grönlands inlandsis gjordes
från den 14 juli till den 4 augusti år 1878 vid 62° 40′ n. br. af
danskarne J. A. D. Jensen och A. Kornerup. Expeditionen var
denna gång omsorgsfullt utrustad, men terrängen mycket sönderskuren,
hvarjemte vädret var mindre gynsamt, hvarför expeditionen
knappast kunde framtränga längre i det inre än den svenska
expeditionen 1870.
Under ingendera af dessa expeditioner kunde man från
vändpunkten se någon gräns för isöknen öster ut, men att deraf vilja
draga den slutsats, att istäcket sträcker sig öfver Grönlands hela
inre, synes mig fullkomligt oberättigadt. Tvärt om synas följande
betraktelser tala derför, att det i de flesta fall är en fysisk
omöjlighet, att det inre af en vidsträckt kontinent är helt och hållet
ishöljdt under de klimatiska förhållanden, som söder om 80° n. br.
råda på vårt jordklot.
Glacierernas ismassor benämnas ofta i dagligt tal »evig is»,
en benämning, som i forna dagar togs så på fullt allvar, att några
forskare till och med påstodo, att isen under tidernas längd kunde
förvandlas till de vattenklara bergkristaller, som så rikligt träffas
i klyftorna på alpernas snötoppar. Numera veta vi, att denna
benämning är fullkomligt oriktig. Den ismassa, som århundraden
efter århundraden synes upptaga samma dalgång, är nämligen ej
allenast i en ständig, om ock nästan omärklig rörelse, i det att
den i form af skridjöklar långsamt vältrar sig ned från högre
belägna ställen till lägre; den är äfven underkastad en ständig
omsättning i så måtto, att den dels småningom i sin nedre del
smälter undan vid beröringsytan med de berglager, på hvilka den
hvilar, dels vid ytan å ena sidan minskas så väl genom smältning
under den varma årstiden som genom afdunstning under vintern
och å andra sidan ökas genom nederbörd af snö, hvilken, om den
ej bortsmälter, efter någon tid förvandlas först från snöstoft till
kornig snö, derpå till aggregat af löst sammanhängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
