Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppifrån med lera och nedfallet grus samt kalkspat, som
utkristalliserat ur kalkhaltigt dagvatten. Gången stryker från
norr till söder med ett nära vertikalt fall. Dels bekläda de
klara kristallerna hålrummets väggar, dels ligga de alldeles
lösa i den lera, som fyller detsamma. Antagligen träffades
mineralet i början i stor mängd och i mycket stora klumpar
helt nära jordytan; sedermera har man för mineralets
vinnande nödgats arbeta sig djupare in i berget, så att en liten,
vid mitt besök beklagligen vattenfyld skärpning uppstått.
Ej heller äro de stuffer af klar spat, som numera erhållas, så
stora som förr. En naturlig klump eller kristall af
dubbelspat, sådan den träffas i grufvan, ser för öfrigt föga ädel
ut. Den är för det första helt och hållet nedsmutsad af
en brungrå lera, som häftar envist vid kristallens ytor. Kär
denna blifvit borttvättad, så blottas de egentliga
kristallytorna, hvilka alltid äro liksom mattslipade och
ogenomskinliga, så att kristallens klara inre fördöljes för oerfarna
blickar. Men ett enda hammarslag — och den smutsfärgade
klumpen tyckes sönderfalla i hundratals vattenklara, slipade
ädelstenar. Mineralet har nämligen trenne mycket tydliga,
rombiska genomgångsytor och låter sällan klyfva sig i någon
annan riktning än efter dessa, alltid jemna och spegelblanka
brottytor. Någon gång äro mineralets naturliga kristallytor
och sådana brottytor, som redan bildats medan kristallerna
lågo inbäddade i leran, täckta med ett tjockt lager af zeolit
(stilbit och heulandit). I basalten eller basalttuffen, som
omger gången, träffas små blåsrum, hvilkas väggar äro
beklädda med oansenliga kristaller af qvarts, hvilken
förmodligen utgjort Bartholins glasskärande, diamantlika stenart.
Den grofkristalliniska, mjölkfärgade, mindre genomskinliga
kalk, som utgör gångens hufvudmassa, kan ej användas för
optiska ändamål, men har utförts till Europa för att begagnas
till beredning af kolsyra. En ej obetydlig hög af denna
kalk fans ännu upplagd på strandsluttningen, hvaraf man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
