Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vegetabiliskt alkali (kali). Kort derpå visade Klaproth,
att mineralet höll natron, ej kali; men en fullt riktig
analys lemnades först af Berzelius år 1828.
När kryoliten först bragtes till Europa, kände man
intet närmare om fyndorten, än att mineralet erhållits bland
stenprof från Grönland. Först genom Giesecke, som 1809
besökte fyndstället, erhöll man någon kunskap om
mineralets förekomstsätt. Han beskref kryolitmassan såsom ett
mäktigt, i gneis inbäddadt (»eingeflötzt») lager, med en
förvittrad och skroflig yta, mer eller mindre blottadt på en
längdsträcka af 100 famnar från sydost till nordvest och
en bredd af 50 famnar. Kryoliten, som förut varit en af
samlare med sin vigt i guld betald mineralogisk
sällsynthet, erhölls numera i större mängd. Några nya
undersökningar gjordes likväl ej för utredande af de geognostiska
förhållanden, under hvilka mineralet bildats, förr än H. Rink
1852 besökte mineralförekomsten, öfver hvilken han
sedermera lemnat en kort beskrifning. Ännu hade det
emellertid icke varit fråga om att använda sjelfva kryoliten i
tekniskt hänseende. Detta blef deremot med ifver ifrågasatt
med anledning af de öfver hela den bildade verlden med
mycket intresse följda försök, som franske kemisten
Sainte-Claire Déville 1855—60 gjorde att för tekniskt ändamål
i stoft framställa den redan 1828 af Örsted och Wöhler
upptäckta lerjordsmetallen aluminium. Kryoliten är nämligen
det enda kända, på jordklotet i någon större mängd
förekommande mineral, ur hvilket man medelst natrium direkte
kan reducera metalliskt aluminium. Ej utan berättigande
trodde man sig med anledning häraf i Grönlands issten få en
dyrbar malm. Dessa förhoppningar realiserades dock ej. Det
visade sig, att den nya, silfverlika, genom sin ringa tyngd
märkliga metallens egenskaper ej medgåfvo en så vidsträckt
användning af densamma, som man väntat, och oaktadt all
den uppfinningsrikhet och allt det tekniska snille, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
