Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi nu hade framför oss, och hvilken af sommarens värme
blifvit mycket anfrätt. Fartyget skar till en början med
lätthet igenom, men stundom kändes en och annan
starkare knuff. Tjockan tilltog emellertid, och då isen blef
tätare, måste vi slutligen lägga oss stilla, emedan vi ej
kunde se tillräckligt långt för att välja lämpligaste väg
mellan flaken. Hamberg utförde under tiden med det nya,
i Upernivik förfärdigade lodet en lodning på 820 meters
djup, hvilken lyckades förträffligt, och hvilken var af
intresse derigenom, att den ådagalade tillvaron af ett relativt
varmare (+ 0°,4 C.) vattenlager mellan tvenne kalla. Endast
under några timmar af denna dag kunde vi gå framåt, ty
isen blef allt tätare, och tjockan, hvilken för en stund varit
mindre stark, tilltog å nyo. Isen, som i de spetsbergska
farvattnen plägar åtföljas af ett så rikt och omvexlande
djurlif, var här nästan öde; utom några »hafhästar»
(Procellaria) samt några alkor syntes inga foglar, icke en gång
någon mås. Äfven på säl var här fattigt, och med vårt
så efterlängtade möte med någon björn tycktes det icke
blifva något af. Strax före midnatt dref tjockan ändtligen
bort, och solen bröt fram, hvarför en ortbestämning erhölls.
Denna angaf lat. 75° 20′, och vi befunno oss antagligen
icke långt från Sabines öar, ehuru vi icke kunde se dem.
Vi fortsatte resan mot nordnordvest, men mötte hårdt
packad ogenomtränglig is, erinrande om östra Grönlands. Kurs
mot vester förde oss till ett stort isfält utan någon
öppning, och under nattens lopp måste kursen efter hand
förändras till sydlig, sydostlig, vestlig, nordvestlig och på
morgonen åter till vestlig, beroende af öppningarna i isen. På
förmiddagen upptäckte Hans Hendrik öppet vatten norr om
det isfält, längs hvars södra kant vi styrde mot vester, och vi
försökte derpå bana oss väg genom isen för att nå vattnet,
hvilket äfven lyckades. Vid middagstiden den 25 erhölls en
ortsbestämning angifvande lat. 74° 41′, long. 61° 12′, och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
