Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hann om bord, och då vi nu försökte gå ut, hade isen
åter samlat sig så tätt, att vi måste återvända och lägga
oss för ankar i nordöstra hörnet af fjorden. Isen var
nämligen nu på full väg in, och kapten Nilsson antog, att
pressning i denna del af fjorden skulle vara minst att
befara. Under natten till den 28 dref isen allt mera och
mera in i bugten, och på morgonen denna dag var
densamma, med undantag af en obetydlig strimma vid norra
stranden, helt och hållet uppfyld af is. Jag sände Hans
Hendrik och lotsen från Tasiusak i land för att från
sluttningen observera isen, och de återkommo med besked, att
det icke var möjligt att komma ut. Då jag emellertid
icke fullt litade på denna uppgift, rodde jag med dem mot
fjordens mynning, i afsigt att från den höga klippudden på
norra stranden erhålla säkrare öfverblick af isförhållandena,
och jag hade med kaptenen öfverenskommit, att om jag gaf
signal skulle ankaret genast lyftas och Sofia längs norra
stranden styra ut. Emellertid kunde vi på grund af isen
ej komma fram till den öfverenskomna punkten, utan jag
besteg i stället jemte Hans Hendrik en annan klippa, från
hvars spets vi till vår stora tillfredsställelse snart sågo, att
en utfärd längs norra stranden ännu var möjlig. Jag gaf den
öfverenskomna signalen, men fartyget låg stilla, påtagligen
observerade man mig icke (uppmärksamheten hade, såsom jag
sedan erfor, uteslutande varit riktad mot det öfverenskomna
stället). Det var dock nödvändigt att skynda, isen dref in
med fart, Hans Hendrik uppgaf gälla tjut, men de hördes
naturligt nog ej, ty vi voro antagligen mer än en fjerdedels
mil från fartyget. Såsom en sista utväg kastade jag då af
mig rock och väst, drog af mig skjortan och svängde den
såsom flagg men förgäfves. Om en stund var det för sent,
isen hade fylt bugten helt och hållet, och då vi begåfvo
oss åter till fartyget, måste den lilla båten släpas öfver isen.
Denna omslöt nu Sofia helt och hållet, men lyckligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
