Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevis derför, att, såsom man vanligen antager, den skandinaviska
befolkningen derstädes skulle hafva blifvit utrotad af
skrälingar. Den erfarenhet man numera vunnit om den
ringa motståndskraft, som europeisk kultur har vid
beröringen med ett sådant älskligt, naivt och barnsligt jägarfolk
som eskimåerna, och som gör, att en bland eskimåer
lefvande europeisk slägt inom ett par generationer fullständigt
antager eskimåernas språk och lefnadsvanor, äfvensom
östländingarnes ofta rent skandinaviska anletsdrag, talar tvärt
om obetingadt derför, att nordmännen kort efter det
förbindelsen med hemlandet upphört, blifvit fullkomligt
eskimåiserade. Detta tyckes äfven direkt bestyrkas af nedanstående,
af Finn Magnusen meddelade utdrag ur en latinsk
handskrift, sammanskrifven på Island i första hälften af 17:de
seklet af biskop Grissle Oddsön i Skalholt med ledning af
dervarande, år 1630 beklagligen genom eld förstörda arkiv
och boksamling.
»År 1342 afföllo Grönlands invånare frivilligt från den sanna
tron och kristendomen och öfvergingo, glömska af all ärbarhet och
dygd, till de amerikanska folken. Man anser nämligen, att
Grönland ligger helt nära Vesterländerna. Häraf har det kommit, att de
kristna afhållit sig från seglats på Grönland.»[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
