Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en liten träpinne, sin sång om sälfångsten eller en eller annan
märkelig händelse. Efter hvarje vers instämma åhörarne i korus:
Eia-eia-a, Eia-eia-a. Under sången är han ständigt i en nigande
ställning, han vänder och vrider hufvudet och ögonen på det mest
löjliga sätt. Men intet är löjligare än hans rörelse med mellersta
delen af kroppen, med hvilken han oupphörligen beskrifver hela
cirklar, ja nära nog figurer liknande en åtta. Trumdansen har för
grönländarne något särdeles tilldragande; de äro vid den iklädda
sin bästa stass, och qvinnorna lägga lika mycken vinn om att med
grace utföra denna elans, som våra unga damer om att vackert
kunna dansa en cotillon eller en bolero. Den tjenar emellertid icke
endast till förlustelse; den är tillika det forum, inför hvilket
öfverträdaren af allmänna sedvanor beifras och förnärmelser åtalas. När
nämligen en grönländare anser sig förorättad, författar han en
satirisk sång, hvilken alla hans vänner lära sig utantill, hvarpå han
kungör för traktens inbyggare, att han skall sjunga om sin
motståndare. Man mötes, parterna ställa sig inom kretsen, och
målsegaren framsjunger, dansande efter trumman, en mängd hånfulla
sanningar mot sin vederdeloman, dock utan häftighet eller grofhet,
hvilka denne likaledes sjungande och dansande besvarar, och
sålunda tura de om, tills de ej ha mer att säga hvarandra. Derpå
afgöra åhörarne hvem som har rätt, hvarefter parterna åter äro de
bästa vänner. På detta sätt erinras gäldenären om sin skuld, straffas
osedlighet och orättrådighet, och säkerligen kan intet
ändamålsenligare straff användas, emedan intet så inverkar på grönländaren
som att offentligen blifva utpekad inför sina landsmän. Fruktan
härför afhåller mången från brott, och det är alltså verkligen skada,
att denna för kropp och själ så nyttiga dans blifvit af missionärerna
afskaffad på vestkusten.»
Likartade fester beskrifvas af Hall från Melville-halfön
(Nourse, Halls second Expedition, s. 80, 90, 95, 101, 218,
369, 424) och af Simpson från Amerikas nord vestkust.
Passionen derför utgör tydligen ett verkligt drag af
folkkarakteren, och man måste högeligen beklaga, att
oförståndigt missionsnit bannlyst dem från kristna innuitsamhällen.
Några särskilda ceremonier för giftermål hafva
eskimåerna ej, om man dertill ej vill räkna seden att bruden
bortföres med list och skenbart våld af brudgummen sjelf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
