- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
78

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Midsommardagen klockan tre på morgonen voro vi
fullständigt ute ur isen och följde iskanten mot
Storfjorden. Norrut, mot Stans Foreland, låg tät, packad is,
från hvilken mer eller mindre glesa strimmor sköto ut
emot söder. Två norska fångstjakter passerades, och
skepparen Karl Johannesen på »Avance» kom ombord
samt meddelade diverse upplysningar om isförhållandena.
Vid middagen, som högtiden till ära var särskildt festlig,
föreslogs en skål för isen, hvilken, fastän vår fiende, vi
dock alla, äfven de som nu fått göra dess bekantskap
för första gången, hade lärt att älska. Af
gunrumspersonalen hade kapten Nilsson förut gjort fyra
polarfärder, jag tre, Hamberg och Ohlin två, Kolthoff och
Kjellström en, medan de öfriga nu för första gången
besökte polarområdet. Vi gingo hela dagen genom
omväxlande isfritt vatten och strimmor af gles is.

Den 25 juni på morgonen hade vi hunnit öfver
Storfjorden och nalkades nu dess västra sida. Det hade blifvit
klart och soligt, och ett utomordentligt vackert panorama
låg framför oss, då jag klockan sju kom upp på däck. Mellan
de höga bergen syntes väldiga glacierer, och högt öfver alla
andra toppar höjde sig spetsen af Hornsunds Tind,
Spetsbergens högsta berg, 1390 meter, hvars näst högsta topp
1897 bestegs af Sir Martin Conway. Vi styrde mot södra
änden af de svenska kartornas Mount Hedgehog, som
öfverst var inhöljdt i bländhvit snöskrud, medan branterna
på dess mot hafvet vettande sida, där snön blott delvis
kunnat få fäste, nu voro bara. Längre i norr syntes tungan
af en väldig glacier skjuta flere kilometer ut i hafvet och
sluta med en tvärbrant bräcka, gifvande upphof till
åtskillig »kalfis». Dess södra sida var delvis mörk af
moränmaterial. Denna glaciertunga har icke stått angifven på
förat befintliga kartor, hvarför det är möjligt, att den först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free