Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårbeklädda fjärillarver kröpo där och hvar på videna,
harkrankar (Tipula arctica), spindlar, mindre fjärilar och
flugor voro ganska talrika, och till och med några humlor
(Bombus hyperboreus), lika stora som våra där hemma,
surrade förbi oss.
Basalten bildar här flere bäddar, alldeles såsom på
Discoön på Grönlands västkust, eller med andra ord,
vi hafva här flere lavaströmmar öfver hvarandra från
den tertiära tidens vulkanutbrott. Man ser slagger och
vackra mandelstenar samt finner spridda kalcedoner; på
sina ställen är basalten afsöndrad i praktfulla pelare.
Under basalten anstå sedimentlager, nämligen
sandstensskiffer, sand och lera, men de voro icke lämpade för
bevaring af försteningar, efter hvilka vi följaktligen
spanade förgäfves. Att växtligheten var så långt kommen
berodde nog därpå, att nästan ingen eller blott helt litet
snö blifvit liggande på denna för vindarne utsatta sida,
hvarjämte den mörka bergarten kraftigt absorberade
solstrålarne. Något större villebråd syntes ej; det fanns
visserligen spillning af myskoxe, men den var påtagligen flere år
gammal. Däremot fingo vi här göra närmare bekantskap
med den grönländska haren, hvilken jag dock redan kände
sedan expeditionen 1883. Denna är äfven om somrarne
alldeles hvit, utom öronens spetsar, hvilka äro svarta.
Den håller sig gärna bland stenar och tages då lätt
för en snöfläck. Jägmästaren sköt snart nog en hare
och sedan en ripa, hvars dunungar äfven blefvo vårt
byte, ett af de många tillfällen då man motvilligt måste
tvinga sig att vara grym, därför att vetenskapen så fordrar.
Björn tyckte nog att dagen var treflig, ty först jagade
han ripan med den fart, att han till vår förskräckelse
rullade ned för en nästan tvärbrant stupa, hvilket dock
icke bekom honom något. Sedan jagade han en hare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
