Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta uppresa en varde med meddelande till kapten
Sverdrup, för den händelse denne skulle komma tågande
mellan Sabineön och fastlandet. Jägmästaren och doktorn
fingo i uppdrag att ombesörja detta, och under deras
frånvaro rodde Dusén till Hvalrossön för att fotografera
depoten. Den på den östligaste ön uppresta varden gjordes
mycket stor, med ett dubbelt kors öfverst, hvarpå målats
»For Sverdrup», och som den står på en fullkomligt fri
plats, bör den ej undgå uppmärksamheten af något parti,
som tilläfventyrs passerar förbi. Färden dit tog, på grund
af de många råkarne, längre tid än som beräknats, och
vid återkomsten var jägmästaren ganska missbelåten. Ty
en ovanligt stor björn, som han skjutit på isen vid ön,
hade i dödsryckningarna trillat ned i en råk, kommit
under iskanten och försvunnit, och att gå miste om ett
sådant byte kunde ju vara förargligt nog. Utom denna
björn hade på afstånd synts två till.
Vid midnatt, omedelbart efter jägmästarens och
doktorns återkomst, lossades förtöjningen, och Antarctic styrde
mot Flache Bay, där vi förankrade ungefär en kvartmil
från land, half tre på morgonen den 12. Här var isfritt
ända in till land, men det var långgrundt med stenig
botten. På morgonen trillade kattungen i sjön, utan att
någon märkte det, tills uppmärksamheten slutligen fästes
därpå genom ett svagt jamande, som hördes under
akterstäfven. Katten befanns då ligga mellan denna och rodret
och var så medtagen, att den knappast kunde hålla sig
uppe. Efter lämplig behandling i det varma
maskinrummet blef den dock snart åter kry.
Som jag varit uppe nästan hela natten, var jag trött
och ämnade mig ej själf i land, dit jag i stället sändt
Dusén, som följdes af Kulseth. Jag hade skickat en af
fångstmännen upp i tunnan för att speja efter myskoxar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
