- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
176

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan vi sett den första narhvalen söder om Shannonön,
ideligen hört upprepas, att dessa djur borde harpuneras,
men jag visste ej, att vår harpunlina i fångstbåten, som
var afsedd för hvalross och som var fyratio famnar lång,
däremot var alldeles för kort för harpunering af narhval,
hvilken fordrar en lina af minst ett par hundra famnars
längd. Jag satt i aktern och styrde, och när nu en
narhval kom nära båten, sade jag till Arnesen att ställa
sig i fören och försöka harpunera honom, hvilket han
äfven gjorde. I samma ögonblick som djuret fick
harpunen i sig, dök det ned mot djupet med all fart, linan
löpte ut ett stycke, men blef därpå fast, med den naturliga
påföljd att styrbords bog af båten pressades ned under
vattnet. Jag trodde att vi alla i nästa sekund skulle vara
i vattnet, men i detta kritiska ögonblick lossnade dess
bättre harpunen, och vi sluppo undan. Det är ej godt
att veta, huru det hade gått, om ej harpunen släppt sitt
tag. Vi voro dock nära iskanten och hade väl kunnat
bärga oss dit, ehuru det onekligen var trefligare att slippa
det kalla badet.

Denna narhval hade vi utan tvifvel erhållit, om jag
först skjutit honom i hufvudet och sedan harpunerat
honom innan han hunnit sjunka. Ty han kom så nära,
att en kula måste dödat med ens, men det är lätt att
vara klok efteråt. Nu var min uppmärksamhet redan
riktad mot björnarne, hvarför narhvalen tyvärr först kom
i andra rummet.

Efter detta intermezzo, och sedan båten länsats från
det vatten, som den fick in, styrde jag till isberget
för att vakta på björnarne, men de gingo långt in på
isen, och som det var lugnt, fingo de ej vind af oss.
Björnen ser ej vidare väl, utan låter sig mest ledas af
sitt väderkorn. Såsom en sista utväg gaf jag Arnesen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free