Till Spetsbergen och Nordöstra Grönland år 1900 / 32 (1901) Author: Gustaf Kolthoff - Tema: Exploration, Greenland Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet - I Isfjorden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fjällen. Allt var så ljust, så hvitt och rent, att man bara
ville dit upp. Men att komma dit var för mig en önskan
blott. Snön låg meterdjup mellan oss och fjällen, ja det
fanns ej en bar fläck, till hvilken jag kunde komma för att
tillfredsställa min längtan efter landbacken.

STORMFÅGLAR I SLAGSMÅL.

Länge hade vi ej legat i Green Harbour, förrän en mängd
stormfåglar samlades kring fartyget. Dessa närgångna fåglar
gladde oss mycket, och de blefvo äfven väl belönade för den
trefnad de skänkte oss. Späckbitar, smörgåsar och andra
goda varor blefvo utkastade till dem, och hvarje gång en
godbit kom, arrangerade fåglarne de lustigaste slagsmål.
Slutligen togo våra gossar sig före att binda en späckbit i ett
snöre samt med detta i handen klättra ned på de utfällda
repstegarna och därifrån slänga ut sina lockbitar mot de
alltid hungriga stormfåglarne. Dessa kommo då genast och
blefvo så närgångna, att den ena efter den andra fångades
med blotta handen. Så snart de fångade fåglarne släpptes,
angrepo de genast åter lockbitarna och kunde gång på gång
ånyo fångas. Stormfågeln har ej annat bekymmer än att
skaffa sig mat. Hungrig är han alltid, och får han bara äta,
bryr han sig föga om hur det för öfrigt går. För utsikten
att få en matbit underkastar han sig gärna att bli fångad,
och till och med om man skjuter kamraterna vid hans sida,
fäster han sig ej det ringaste vid det, endast han får mat.

Äfven borgmästaremåsar samlade sig kring fartyget, och
när vi på isen lade ut ett par sälkroppar, blefvo dessa
genast angripna af denna stora och vackra mås. Äfven några
labbar besökte oss, och Kjell fällde två vackra exemplar af
den bredstjärtade labben samt en bländande hvit ismås, den
förstå af sin art, som anträffades under färden.

På den landfasta isen lågo massor af sälar uppkrupna.
Alla dessa sälar hade i isen sina väl underhållna hål,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>