Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Vännen, hvars Lif, Ära och Regering, jag vid samma
tillfalle var lycklig nog att kunna frälsa, oagtadt Han dock
nu sjelf blifvil isländsatt, att åtminstone i någor måtto,
kunna godtgjöra alla dessa oförrätter; Att till råga uppå
detta mål, under denna tiden nästan dageligen i
Tidningarna hafva nödgats se för mig framsatte och Upphöjde
Personer af alla slag, med hvilka jag dock sannerligen
all-drig ville dela hvarken Ära eller Samvqte — Om JNTB
sådant endast händt, under den nu mera Afhystes nesliga
Väldes-perjode, hade det visserligen för mjg varit aldeles
intet kränckande, utan tvärtom rätt glorjeust; Men då vår
alt ifrån ungdomen jnlima liaison varit både Sverige och
nästan hela Europa bekant, måste en sådan glömska
nödvändigt i verldens ögon sätta den ena eller den andra, i en
högst désavantageux dag, och för Den Dumma, alltid
bedragna, stora hopen, som blott efter ytan dömmer, se
tit: som om jag ensam, af alla nu lefvande ’^Personer
hvilka där i landet spelt en role, var den ende, hvilken aldrig
af Kung och Fädernesland förtient någodt, för dem giordt
någodl, eller nånsin dugt till någodt. — En jnre känsla
af Eget Värde med tillfredsställelsen af det Edlaste, och
kanskie i våra tider sällsyntaste uppoffringar höijer mig
väl vida öfver ett dylikt omdöme. Ett lidande kallar jag
det dock alltid med rätta, och ett dubbelt lidande, då jag
nu så ofta nödgats upprepa detsamma för Den, som jag
trodt mera än jag sjelf därvid skulle ömma. Jag hoppas
att Eders Maj:t icke anser detta som en öfverdrifven
äregirighet af mig. Hade jag väl nånsin fortjent Namnet af
Dess Vän, om jag kunde vara så kall och känslolös för
hvad Äran, Ryktet och Sanningen fordrar, att detta dock
icke i sin måhn skulle röra mig? Sannt är väl det, att
det vid vissa tillfällen är mycket ärofullare att vara
alldeles bortglömd, än ihugkommen, och att den som fordøm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
