Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemtrefligt och hjärtligt hos en dylik lärare, som uppträdde som en
vän och ej blott lik en obeveklig examensmaskin, som gjorde frågor.
Gubben Falléns älsklingsstudium var »flugorna»,, d. v. s.
entomologien, hvilket gjorde honom europeiskt namnkunnig, men på intet
sätt ansågs för något stort bland studenterna.
Deremot var dåvarande adjunkten Sven Nilsson deras afgud,
och opartiskt måste man erkänna, att man fann sig lika mycket
uppväckt på Nilssons föreläsningar, som man fann sig dufven och sömnig
på Falléns; ty flugor äro ändå blott flugor, och med all aktning för
alla dessa beundransvärda kräk, som lefva och hafva sin varelse,
roliga äro de ej att handskas med. Fallén hade varit sjuk hela
vintern, och Nilsson hade uppehållit föreläsningarna. Hela studenthopen
tänkte ej på annat än att stoppa foglar och ekorrar och till och med
råttor; ty alla skulle lägga sig till naturaliesamlingar. Men våren
kom. Viporna flaxade kring sina bon utanför vallen. Träden på
Lundagård och i Paradislyckan stodo ljusgröna, och från topparne
hörde man hämplingens korta vårdrill.
En dylik dag med solsken och vår kom en kamrat med hatten
på nacken in till en annan, som satt fördjupad i Nilssons fauna.
»Har du hört på maken? Gubben skall examinera själf, och
jag, sorn riktigt arbetat för att få betyg af Nilsson, det kan vara
något det. Åh ja», slutade han sin jererniad med en viss grad af
resignation, »åh ja, på det hela gör det mig detsamma, ty gubbens
ark lär jag mig på en timme, och så får jag approbatur.»
»Men gubben är som en fluga, dufven när det är kallt, men så
qvicknar han till, när det blir varmt i vädret, och så skall han
examinera själf.»
Så var det, och så blef det. Fallén började föreläsa om
»gräshoppan». Nilsson hade läst om hackspettarterna, det var annat det.
Vi började läsa »arket». Ett sådant ark utgafs i den riktigt
gamla goda tiden af professorn, som dikterade. På senare tiden
uppgjordes det af studenterna själfva genom anteckningar på lektionerna,
och sålunda tillkom genom flere generationer af examinandi ett ark,
som innehöll professorns favoritfrågor, besvarade såsom professorn ville,
att svaret skulle låta. Under Falléns långa tjenstetid hade på detta
sätt tillkommit några fullklottrade blad, som kallades för Falléns ark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
