Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vrå bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 UK ONKEL ADAMS POETFÖL J.
ute på Ladugårdslandet och behöfva att rusta ut litet på landet hos
den goda, rara tant Ulla. Jag far på tredje klassen’, sade hon.
Stackars liten, hon är ej van vid bättre, men det går nog an, ty
bättre folk far numera ofta på tredje. Allt sådant, söta Ulla, var
omöjligt förut, då ingen järnväg fanns. Ack, de järnvägarne äro en
välsignelse för land och rike. Men det vill resignation till för stackars
Johannina, som fordom var så rik; men hon har på senare tider blifvit
så religiös, så religiös, alldeles fasligt religiös, hon med sitt hurtiga
lynne. Stackars Johannina, hvad skall hon göra annat!»
Klockan l tillkännagafs, att bordet var serveradt.
»Min Gud, lilla Ulla, spisa ni middag klockan ett?»
»Ja, söta tant.»
»Ja, det är klart, att jag följer landets sed; men eljest är min
middagstimme vanligen klockan fyra, fastän vi nu på en tid af
artighet mot demoiselle Crayoug, som äter middag klockan sex, äta fem,
men det förefaller rnig något sent.»
Majorskan hade aldrig kommit att tänka på att det finnes folk,
som stiger upp vid middagstid och intager sin middag på qvällen och
superar påföljande morgon i ottan. Det var längesedan hon varit med
i stora verlden, och på hennes tid lefde man ej nära polcirkeln på
samma sätt, som mari för hälsans skull måste lefva i Batavia eller
på Barbados.
Middagen blef dea dagen klockan två, emedan majorskan
räknade på att resan skulle stärka aptiten. Detta blef dock icke fallet,
emedan det är så föga skakande att åka på järnväg. Såväl tant
Augusta som demoiselle Crayong blott petade i maten, som »dröp af
fetma». Tanten vågade ej smaka smultron och ännu mindre melon,
som var så hårdsmält, att lifmedikus Granander alldeles förbjudit
melonätning - och så fick majorskan en hel predikan om »lättsmält»
och »hårdsmält» och om en god mage och klen mage och grofva
naturer och delikata nerver.
Då kaffet efter maten serverades, hade de främmande beredt
majorskan en glad öfverraskning, i det de, då hon inträdde, alla sex stodo
i en halfcirkel, beväpnade med hvar sin blombukett, omsluten af
pressade papperskragar.
Tant Augusta framträdde och sade: »vi valde denna dagen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
