Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höga relationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGA RELATIONER. 275
Dörren Öppnades, och Eklin trädde mot sin gamle vän. »Är
det du, käre Richardsson», sade han i sin gamla hjärtliga ton. »Sitt
ner så länge. Min hustru hade litet stök för sig och behöfver putsa
sig en smula. Du känner väl så mycket till fruntimmer, fastän du
är gammal ungkarl, du?»
»Ja, det var länge sedan vi råkades; hade du ej först tilltalat
mig, hade jag ej kunnat igenkänna dig.»
Eklin smålog dystert, men plötsligen lifvades dragen. »Vet du
hvad? jag har skrifvit till min gamle vän K.; han är nu statsråd.
Jag bad honom rekommendera mig till någon tjenst vid tullen.»
»Du, som är sextio år gammal, kan du hoppas att. . .?»
»Hoppas? hvarför inte? Jag har en mängd relationer. De
flesta, som nu sitta på samhällets högsta platser, äro mina gamla
vänner och bröder, som ofta ätit vid mitt bord under min salig förra
hustrus tid. Hon var borgaredotter, men hade penningar. Min
nuvarande hustru - åh ja, jag kan gerna säga dig det, hon är
egentligen grefvinna. Det der är hennes fars porträtt. Det är salig grefve
von Myhlingen, hofmarskalken. Hade icke Jeanettes mor dött, så
hade han bestämdt gift sig med henne; men hon dog i blomman af
sin ålder, firad af hela verlden. Du har väl hört omtalas mamsell
Liljeblom vid Stora teatern, det var modern. Grefven drog försorg
om flickan, men så dog äfven han.»
»Jaså. Din hustru är således egentligen född grefvinna»,
suckade rektorn, höjande på axlarne.
»Ja, hon har flera kusiner, som alla ha inflytande. En är general,
en annan minister, så man kan inte säga, att kaplanens son umgåtts
med småfolk.»
»Nej, det har du icke. Det kan man visst icke säga om dig.»
Nu inträdde frun, klädd i en gammal svart sidenklädning, husets
praktklädning, något snäf emot nutidens bruk. »Jag har för min
gamle vän här omtalat din rätta börd. Det gör ingenting vänner
emellan.»
»Käre Eklin! Du är dig beständigt lik», sade frun halft
förebrående. »Min börd, hvartill gagnar den oss, hvartill gagnar den
dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
