Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några grunddrag till skandinavismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Det kan ju vara af något intresse att tillse, huru den
uppkommit.
Den skandinaviska idéen uttalades först i Danmark.
När?
Jo, icke förr än sedan Uve Jens Lornsen kommit med påståendet,
att hertigdömena endast stodo i personalunion med Danmark och detta
blott så länge någon af Kristian den förstes, konung af Danmark
och hertig af Slesvig-Holstein, ättlingar beklädde Danmarks tron.
Dock, skandinavismen vaknade ej ens vid detta. Det dröjde tvärtom
så på tiden, att vi hafva skäl antaga, att man endast i högsta nöden
ville tillgripa den förtviflade utvägen att räcka en brodershand åt
svenskarne.
Ännu då Fredrik VII var tronföljare, antog man af många skäl,
att han skulle förblifva barnlös och således den siste ättlingen af
Kristian I:s stam, men detta oaktadt afhördes intet yttrande af
skandinaviska sympatier. Först sedan Fredrik VII bestigit sina fäders tron och
augustenburgaren ställt sig i spetsen för den slesvigska rörelsen, fann
man, att denna terminus ultimus var inne.
Då först, men ej ett ögonblick förut, föddes den skandinaviska
idéen och fick nöddopet - i champagne.
Vi svenskar hafva skäl att uppmärksamma detta, då vi, huru
vi än forska i vår historia, icke fore detta ögonblick kunna spåra
någon Danmarks önskan eller något yttradt behof af att träda i vänlig
beröring med Sverige.
Skandinavismen fick således i svenska ögon från början utseendet
af att vara af samma slag som den nödfallsutväg, hvilken tvingar
besättningen på ett sjunkande fartyg att låta rädda sig af själfva fienden och att
stiga ombord på dess skepp hellre än att drunkna; man embarkerar,
dock med den tanken, att man hellre velat äntra detta fartyg än
nödgas taga sin tillflykt dit.
Låtom oss ej göra danskarne den orättvisan att tro, det de för
några granna fraser glömma sitt kära Danmark och hvilka förluster
de lidit från Sveriges sida.
Vi svenskar tänka ännu med bitter grämelse på vårt forna
Finland och på den makt, som ryckt det från oss; men hela Östersjön
ligger mellan oss och Finland; vi slippa åtminstone att se det oss från-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
