Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några grunddrag till skandinavismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
att studenterna hurrat för ett snillrikt tal af Orla Lehman och med
ståt och prång besökt hvarandra.
Det är ändå verkligen icke en »fördom», om man i striden
förlorat en arm eller ett ben, äfven om man af nödvändighetens hårda
lag tvingas att utan klagan vara lemlästad.
Det är också ingen fördom, att vi tagit länder större än hela
det närvarande riket från Danmark och att Danmark i förra tider,
som den svagare vanligen gör, passat på att falla öfver oss, då vi
voro i nöd från annat håll. Äfven om hatets tid är förbi, så är
minnet dock icke utplånadt. Och allt detta tror man, att några
talare kunna prata ogjordt eller några publicister kunna skrifva bort
eller att det af några fester och kalaser kan bringas i glömska!
Själfva »Fsedrelandet» erkänner nu, att den plötsliga
skandinavismen från Danmarks sida såg ut, som hade den varit dikterad af
egennytta e] ler tvång.
Fsedrelandet har rätt - det såg verkligen så ut för dem, som
ej med vilja blundade.
Ligger det i denna förmodan någonting, som kränker Danmarks
ära? Långt derifrån. Det skulle tvärtom vara kränkande att tro ett
folk så lättsinnigt, att det bortkastade alla sina traditioner och
förnekade sin själfkänsla för att dricka brorskål med grannen och höra
på vackra tal. Vi hade ingen tillgifvenhet, ej ens uppriktighet att
fordra af danskarne.
Och på svensk sida - hvad har skandinavismen varit?
Den blef här på en gång en modsak. Man antog detta mod,
alldeles som man antog krinolinen utan att tänka på något annat, än
att det brukades, och allra minst tänkte man på följderna; exemplet
uppifrån verkade här som i alla modsaker. Svenskarne kunde också gerna
blifva skandinaver, d. v. s. danskarnes »goda vänner», ty hvad
Sverige ansett sig behöfva af danskt landområde, egde det sedan länge,
och någon fruktan för Danmarks makt hade det ej på länge haft.
Vägen för vår vänskap var således banad, vi hade ej dessa
svåra hinder för dess förverkligande som danskarne, nämligen att ega
gamla nederlag, landförluster och känslan af materiel underlägsenhet
att såras af vid beröringen.
Således fick skandinavismen insteg i Sverige; den blef här ärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
