Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 155. Lars Benzelstjerna - 156. Olof Celius d. y. - 157. Georg Clas Schröder - 158. Sven Bælter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och erhöll, till åminnelse deraf, likt ile öfrige, en emaljerad
guldmedaljong med Konungens bröstbild alt i en guldkedja
baras om halsen, utnämndes till Ordensbiskop samt
pryddes med Nordstjernan och dess Kommendörs-dekoration.
Han var en välvällig, from och försiglig man, men icke
utmärkt genom några ovanliga egenskaper. Bekant är hans
evasiva svar till Gustaf III, som frågade honom om
beloppet af hans inkomster af Weslerås biskopsstift: »Jo, Ers
Rlaj:st, jag tackar underdånigst, jag är väl lönad för den
tjenst jag gör.»
I
15G.
Olof Celsius d. y.
föddes den 15 December 1716 i Upsala, der hans fader
då var Professor. Sonen beträdde, såsom ofta är fallet,
hans bana, blef Historiarum Professor år 1747, Kyrkoherde
i Kungsholmen i Stockholm 1753 hvarvid Solna tillädes
honom som prebende, upphöjdes, jemte sin äldre hroder,
Magnus, år 1756 i adligt stånd, blef Pastor Primarius och
år 1774 biskop i Lund, samt vid Svenska Akademiens
stiftelse en af dess förste ledamöter. Eller 6 års nästan
oaflåtlig sjuklighet alled han den 15 Febr. 1794. Han var
på sin tid en af Sveriges lärdaste män och verksammaste
författare. Bland hans förnämsta skrifter räknas Sveriges
Kyrkohistoria, Gustaf I:s och Erik XIV:s historier.
Af-ven i den egentliga yitterhelen försökte han sig, ehuru med
mindre lycka, och hans hjeltedigt: Gustaf Wasa, har blifvit,
till en del icke utan skäl, mycket klandrad. Man har för
öfrigt af honom en mängd tal öfver verldsliga och andeliga
ämnen, historiska skrifter, Latinska poemer m. m. Vid en
predikan i Storkyrkan glömde han att på sitt ställe läsa
Fader vår. I Dagligt Allehanda infördes några dagar
der-efter en annons hland bortstulna och förloiade saker, hvari
efterlyses ett Fader vår, den och den dagen bortlappadt i
Storkyrkan, ty på den tiden var sådant en händelse af vigt,
hvarvid uppmärksamheten särdeles fästade sig. Härpå
svarade Celsius, att han länge väntat, det någon skulle tadla
eller gyckla öfver den olyckan som hände honom alt
glömma läsa Fader vår. »Som jag ser af Allehanda för den
och den dagen, har nu detta äfven inträffat, och är således
den våudan öfver.»
157.
Georg Clas S ciiröder
föddes den 9 Augusli 1713 i Götheborg, der hans fader,
sedermera Biskopen i Kalmar, då var Theologie Lector,
Han sjelf blef år 1739 Grajcre-Linguie-Lector i Kalmar,
företog sedan en resa till Tyskland, låt efter återkomsten
prest-viga sig, hvilken akt hans fader förrättade och kallades år
1741 af Konung Fredrik till dess Ilofpredikant samt sju år
senare till Öfver-Hofpredikant. Ar 1751 blef han Pastor
Primarius i Stockholm och år 1770 Superintendent i
Carl-stad, hvars förste Biskop han är, emedan detta stift tillika
med Hernösands och Gottlands år 1772 ifrån
Superinleu-dentier upphöjdes till Biskopssäten. Han afled helt
oför-modadt i sina bästa år den 12 Januari 1773, känd som en
al sin tids lyckligaste predikanter, hvarför äfven många af
hans predikningar äro tryckta. Barnen adlades med
namnet Schröderheim.
158.
Sven Bjelteii
föddes den 24 Julii 1713 i Söderhamn, der fadern var
Handlande. En äldre broder hade redan valt det
prester-liga kallet, och detta exempel, i förening med gossens egen
böjelse och läslust, bestämde honom tidigt för studierna.
På hans åttonde år hotades de likväl att afbrytas genom
Söderhamns förstöring af Byssarne d. 21 Maj 1721,
hvarvid fadren, liksom de flesta stadens innevånare, förlorade
all sin egendom. Han satte derföre gossen i handel i Gefle,
men denna sysselsättning öfverensstämde så föga med hans
böjelse, att han måste låta honom öfvcrgifva den, helst som
den ofvannämnde äldre brodern, hvilken redan var
Kyrkoherde, lofvade besörja hans undervisning. Denna fortgick
med så mycken drift, att han år 1730 kunde bli student i
Upsala. En Infonnators-beställning hos Landshöfdingen,
Friherre Grundel, hvars sonson han undervisade, lade icke
allenast grund till hans yttre, utan äfven till hans husliga
lycka, ty han blef sedermera sin fordne patrons, måg.
Sedan han låtit prestviga sig, blef hans första syssla
adjunk-turen vid Upsala Domkyrka, och hvilket förtroende han
der tillvann sig af församlingen, inhämtas bäst deraf, att då
han kort derelter erhöll icke mindre än tvänne sarskildla
kallelser till olika lägenheter, begärde Borgerskapet att fa
behålla honom, lofvande att efter förmåga förbättra hans
ekonomiska vilkor. Länge skulle likväl icke detta
hedrande förhållande mellan lärare och åhörare få räcka, ty då
Kronprinsen Adolf Fredrik år 1744 Fastlagssöndagen
vistades i Upsala och besökte högmessan i Domkyrkan, blef
han så belåten med Predikanten Bcclter, alt han genast
utnämnde honom till sin Ilofpredikant, hvaraf hans flyttning
till Stockholm blef en följd. Samma år afgick han som
Legations-predikant till Ryssland med Riks-Rådet Grefve
Cedercreutz, som ditsändes på en utomordentlig beskick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
