Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida - 384. Sebastian Grave - 385. Erik Odhelstjerna - 386. Niklas Keder - 387. Burchard Precht - 388. Kilian Stobæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnhemmans-åboer, hvilka fordrade ej mindre än
bruksbyggnadernas nedrifning och tvänne gånger voro nära att
verkställa deu. Derjemte liade lian att kämpa mot
ekonomiska svårigheter och bristande tillgångar; men dessa
undanröjdes lyckligt för bolagsmannen Ström genom rika
slägtingar och för Grave genom Grosshandlaren Grill i
Stockholm, hvilken besökte honom under hans sista
sjukdom, som angripit honom der, och lade honom i grafvsn
den 14 Mars 1748. Grill lolvade honom, att hans enka
skulle få qvarblifva i besittning af egendomarna, hvilka
på hans del voro Fredriksbergs och Annelorss bruk samt
Ulriksbergs masugn, och efter beqvämlighet aihetala
skulden, blott hon förmådde uppgilva en säker person, åt
hvilken brukens drift kunde anförtros. En sådan fauns i
Polhems brorson, Lars Polhammar, som gifte sig med en
af döttrarna och efter 1 ti års förvaltning hade befriat
egendomarna från alla skulder. Graves arfvingar
inue-hafva dom äunu.
385.
Eiuk Od hels t jer na,
pä sin tid Sveriges störste bergsman, föddes är 1661 i
Upsala, der fadern, Erik Odhelius, var Tbeol. Professor.
Iledan vid 20 år väckte en hans disputation om tingens
magnetism, det största uppseende. Erkebiskopen och alla
Professorerne uppträdde som opponenter, men den unge
respondenten försvarade sig sjelf sä väl, att Preses
alldeles icke behöfde yttra sig. Efter en utländsk resa,
blef han, år 1688, utnämnd till Bergmästare i Nya
Kopparbergs oeh llelleforss-distrikterna, och då Carl XI
befallde, att den erfarnaste bergsmannen i riket skullo, på
Kongl. bekostnad, genomresa Europa, för att se och
inhämta hvad som kunde lända do Svenska bergverken till
gagn, ansågs Odhelius sjelfskrifven till detta uppdrag.
Återkommen till fäderneslandet efter två års bortovaro,
nedlade han resultaterna af sina forskningar i en
”Beskrif-Iiing,’ hvilken äunu iörvaras i Bergskollegium, såsom en
skatt af högt värde. År 1695 erbjöds honom en
Médecine-profession i Upsala; men som han vid samma tillfälle
hade anbud af en Assessorsplats i Bergskollegium, valde
han den senare. Adlad år 1698, autog hau namnet
Odlielsljerna. Allt iör tidigt bortrycktes han af döden år
1704 i sin bästa ålder. Utom den skada den praktiska
bergshandteringen deraf led, tillskyndades vetenskapen en
icke mindre, i det tvänne Verk, med hvilkas utarbetande
han var sysselsatt: Lexicón Melallicum och Suecia
Subterránea, härigenom afbrötos.
386.
N I li 1. A S K E DER,
en lärd nian och Antiqvario, född i Stockholm af Tyska
föräldrar år 1659, lade sig på lornforskningen, fick, efter
en utländsk resa, uppdrag att, jemte trenne andra, ordna
den Kongl. myntsamlingen, och blef derunder känd af
Carl XI, som ofta besökte de arbetande och roades af
deras snillrika samtal. År 1697 blef han Assessor i
An-tiqvitets-kollegium och år 1711 adlad. Anbudet, att blilva
Antiqvarie och Kongl. Sekreterare, som gjordes honom
efter Peringskölds död, undanbad han sig, emedan han
då redan var en 66-årig man. lian tillbragte ett fromt
och stilla Iif med läsning, författareskap, andaktsöfningar
och ett förtroligt umgänge med vittre och lärde nian,
bland hvilka han hade många vänner. Ilan skref vers på
icke mindre än sex språk oeh har författat en mängd
al-handlingar, isynnerhet i numismatiken. Icke mindre än åtta
skådepenningar äro slagna öfver honom, hvaribland fem
af lledlinger. Ilan alled den 15 April 1735.
387.
Burcuard Precht,
född i Brehmen år 1651, gjorde sig der känd som en
utmärkt bildhuggare och blef, endast 21 år gammal,
inkallad till Sverige, att biträda vid oruerandet af
Drottningholms slott, der han öfvertog arbetenas ledning efter Mil—
lichs bortresa och har, bland annat, förfärdigat de tolf
statyer, som pryda stora trappan. Han biel snart så
värderad för sin talang, att Nicod. Tessin önskade för alltid
fästa honom vid Sverige, der konsten då ännu låg i sin
linda. För att ytterligare utbilda honom sjelf och skalla
materialier till de arbeten, som Carl XI tillämnade, tog
han honom med sig pa den resa, han år 1687 företog till
Frankrike och Italien. Återkommen derifrån, användes
Precht vid den nya slottsbyggnaden, som då börjades,
och hans lika flitiga som skickliga band har dessutom
lemnat ganska värderade minnen på många ställen af
riket. Sådana äro monumentet öfver Grelve Johan Gabriel
Stenbock i Stockholms Storkyrka, det öfver Carl XII och
Baron Knut Lejouhufvud i lliddarholmskyrkan, en mängd
predikstolar och altarprydnader jemte andra oruamenter,
såsom; Kungsstolarna i Stockholms Storkyrka och
predikstolen derstädes, aitarprydnaden och predikstolen i Upsala
Domkyrka, den sistnämnda ansedd för den yppersta i riket
och förfärdigad efter mönstret af den i Loretto; en äldre
i samma kyrka, hvilken förstördes vid Upsala brand, en
sådan, jemte aitarprydnaden i Maria kyrka i Stockholm,
hvilka hade samma öde 1759 o. s. v. P. dog i
Stockholm den 26 Febr. 1738 i sitt 87:de år. Ilan
efterlem-nade llere söner, som alla ärfde en del af faderns anlag.
En af dem blef bildhuggare hos Hertigen af Lothringen
och öfvergick till Katholska läran. En annan, Gustaf,
som fortsatte faderns arbete vid altarbyggnaden i Upsala
och fick titel af Hofkonduktör, öfvergaf sedan konsten,
för att hängifva sig åt sin smak för nöjen. Yngste soneu
blef guldsmed och en sannskyldig artist i sitt yrke.
388.
Kilian Stobaeus,
Ilistoriarum Professor vid Lunds universitet med
Archia-ters titel, en lärd samlare och författare af åtskilliga bi-
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
