Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
hvarje vindstöt flammade upp med eii ängsligt
hvi-nande.
»En sådan natt!» suckade fru Katarina
missmodigt, där hon med knäppta händer satt i den gamla
länstolen med en tjock ylleschal lindad om de
giktsjuka fötterna.
»Det blir ett ordentligt vindfälle i Invalidskogen,
lita på det;,» menade för detta timmerhuggaren
August Knille, i det han på nytt sög eld i sin korta,
svartbrända lerpipa.
»Åh, det är ingenting mot den storm på hafvet,»
invände Vilhelm Poppe, »som jag var med om på
min resa till Amerika. Den jättelika ångbåten
slungades upp och ned som ett nötskal.»
»Det tinns alltid en lycka i all olycka,» menade
den »afsågade jätten» filosofiskt; »om de snöar
duktigt, så få snöskottarne göra i staden, och när
stormen vräker ikull träden i skogen, få skogshuggarne
arbete och veden blir billig.»
»Nota bene,» inpassade August Knille, »om
skogen inte är ’fidekomiss’ och nådig herr baron låter
köra veden upp på sin vedbacke.»
»Men Invalidskogen är allmänning.»
»Ja, egentligen tillhör skogen Invaliden,»
undervisade Reinhard Hilgers sina vänner, »men herrar
rådmän i Aldendorff ha tagit skogen i besittning för hela
kommunen och leverera därför fritt bränsle till
Invaliden. »
»Så att vi många gånger få frysa fördömdt på
den kuppen,» brummade August Knille.
»Du är naturligtvis alltid missnöjd, August. Hvad
skulle då hela Invalidskogen gagna dig? Mera ved än
som rymmes i din spis kunde du ändå inte bränna upp.»
»Du har rätt, Vilhelm Poppe,» svarade August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
