Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Att vissna som hon i solskensglans”. Dikt af Hildur Löthner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"att vissna som hon i solskensglans". 255
sammetssläp och ordenstecken,
uniformer, svarta frackar —
där de stä, högtidligt tysta
vid det helga altarskrank.
Fagra, oskuldsfulla tärnor,
manligt ståtliga marskalkar,
herrar och förnäma fruar;
nu de ordna sig i leder,
och då orgelns mjälla toner
glädtigt dallra, under hvalfven
ser man brokig skara tåga
hän till festprydd bröllopsgård.
Ett år har svunnit i tidens väg,
ett år se’n den signade kväll,
ett år se’n den härliga brud du såg
af lycka strålande säll.
Och nu hon ligger där stum och kall
i dödens stelnade famn.
Och nu är re’n hennes lifsdag all,
hon hunnit den slutliga hamn.
Ett år af lycka — och sedan dö
— så hade hon sagt en gång.
Då var hon ännu en blomstrande mö
och lefde i fågelsång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
