Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPlTLET. Farmor och gamla Kerstin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
partier bräde, hvarvid det rådde en viss högtidlig
stämning i rummet, ty morbror var en skicklig och road
brädspelare och tyckte ej om att bli störd.
Huruvida farmor delade hans smak är ovisst.
För min del tror jag, att hon bra mycket hellre satt
sig till ro i soffhörnet med sin bok tills kaffebrickan
bars in, men det sade hon aldrig, och man kunde
endast misstänka hennes hemliga tankar af den
belåtna min, hvarmed hon under sommaren afstod sin
plats vid spelbordet åt den ena eller den andra af
sina söner.
På sin vanliga plats vid bortre fönstret satt gamla
Kerstin insvept i en stor schal, väntande på sin
favorit, som var bra mycket bråkigare och tröttsammare
än Gertrud, men dock för ’Olofs’ skull stod hennes
hjärta så nära.
Den krokryggiga gumman med sin långa hvassa
näsa, tandlösa mun och skarpt framskjutande haka
var icke fager att skåda, och flickorna hade svårt att
tro, när hon försäkrade, att hon varit ’en skönhet’ i
sina unga dar. Men hennes skrynkliga ansikte
förskönades, och hennes små hvassa ögon kunde få ett
mycket godt och varmt uttryck, när hon såg på sina
’gossar’, som hon kallade farmors söner och på deras
barn, och i sådana stunder glömde man hur gammal
och ful Kerstin blifvit. För ’frun’ hade hon ända in
i sin sena ålders dar kunnat gå i döden om det gällt,
hvilket ej hindrade henne att då och då rätt skarpt
läxa upp sin f. d. matmor, när hon tyckte, att denna
varit för sträng mot ’barnen’. Ni skall veta, att i
Kerstins ögon var den sextioåriga matronan
fortfarande bara ’barnet’ gentemot henne själf.
När tamburdörren rycktes upp, tappade Kerstins
darrande fingrar en maska på den grå strumpa, hvars
lycklige ägare ’Olof’ en gång skulle bli, och när Magda
rusade fram till henne, tappade hon hela stickningen.
Och gumman omfamnade sitt ’gullbarn’ och Magda
kramade gumman och därmed höllo de på en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
