Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPlTLET. Minns du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att se spöken midt på ljusa dagen. Och så sade
hon också, att om man hade Gud i hågen och rent
samvete, behöfde man inte vara rädd för någonting.»
»Om jag hade aldrig så rent samvete och finge
höra någonting besynnerligt, blefve jag rädd ändå»,
menade Magda, hvars motsägelseanda var stor.
»Sitter gamla biskopen kvar midt på trappan?»
var hennes nästa fråga. Ja, visst satt han kvar. Af
någon oförklarlig anledning hade det gamla porträttet
blifvit upphängdt uppe på vinden i lilla flygeln, och
där förblef det också hängande under många år.
»Minns du hur vi brukade sitta på öfversta
trappsteget och spotta till måls på den?» frågade Magda
skrattande.
»Ja, och minns du hur ond du blef en gång, när
jag spottade längre än du?» fortsatte Gertrud. »Då
vi sedan kommo ut i sandhögen passade du på och
gnodde in sand i hufvudet på mig. Jag gjorde
detsamma med dig, förstås, och när vi som bäst höllo
på därmed, kommo farmor och din mamma och
skilde oss åt.»
»Och sedan stängdes vi in i hvar sitt rum ända
till middagen. Men värst af allt var nog ändå att
vi inte fingo någon sockerdricka den
söndagsmiddagen. Det andra brydde jag mig inte stort om, men
när Klara hoppade öfver mig, då hon bjöd omkring
öl och sockerdricka, då minns jag, att jag började
gråta och fick gå ifrån bordet.»
»Och sedan voro vi förargade på biskopen, att vi
inte gitta titta åt honom på hela sommaren»,
fortsatte Gertrud. »Tänk ändå, sådana barnungar vi
voro», tillade hon, som om de för längesedan
tillryggalagt detta skede i människolifvet.
Magda sträckte litet på sig — ja, Gud ske lof,
en barnunge kunde man åtminstone ej längre kalla
henne.
»Tycker du, att jag också kan kallas ung flicka
nu?» frågade hon ifrigt, men på samma gång smått
förlägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
