- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
113

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. I bagarstugan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nere i bagarstugan hade Klara tändt lampan och
mottog flickorna med en välkomnande nick. Efter
en stund gick hon ut i brygghuset, men tillät ingen
af de andra att följa sig.

»Hvad gör hon så länge därute?» undrade Magda.
»Det sprakar, som om hon tändt eld i spiseln», men
då Klara kom in igen tog hon på sig, en hemlighetsfull
min och besvarade ej småflickornas frågor.

Så försvann hon åter efter några minuter, och
denna gång gjorde Harriet, som tycktes vara invigd i
hemligheten, henne sällskap, i det hon anförtrodde
åt Gertrud att röra mjölet i pepparkaksdegen, sedan
alla ingredienser nu voro uppvägda.

Inom kort återkommo de båda, Klara bärande en
kaffebricka, och Harriet skorpkorgen, rågad med
mjuka skorpor och kringlor.

»Å vi få kaffe! Så trefligt! Hvem har hittat på
det?» ropade småflickorna förtjusta.

»Det har jag», förklarade Klara med stolthet. »Jag
var nyss uppe och bad frun om lof.»

Det lilla sällskapet slog sig ned vid bakbordet —
utom Magda, som föredrog att sitta ofvanpå det, och
Harriet serverade kaffet, hvilket enligt allas utsago
smakade förträffligt.

»Hu», sade Klara rätt som det var, när en häftig
vindstöt kom de små fönsterrutorna att skallra, »nu
ha vi snart hösten här på fullt allvar. Man kan bli
riktigt melankolisk bara att tänka på’t.»

»Vi bry oss inte om det nu», inföll Magda hastigt,
ty tanken på hemresan till Norrland var henne
motbjudande.

»Usch, såg ni?» utbrast Gertrud halfhögt och
tryckte sig tätt intill systern.

»Nej, hvad då?» svarade de andra, ofrivilligt sänkande
rösten, smittade af den lilla flickans synbara
rädsla.

»Det var en stor hand på fönsterrutan, och —»

»Du inbillar dig alltid så mycket», afbröt henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free