Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ADERTONDE KAPITLET. Kvällen före festen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Spela litet för oss flickor, innan vi läsa
aftonbönen», och flickorna lydde utan invändningar, fastän
de bra mycket hellre velat promenera fram och
tillbaka på gården i det vackra månskenet. Ty Lizzie
och Harriet hade blifvit särdeles goda vänner de sista
dagarna och hade mycket att tala med hvarandra om.
Lizzie tände ljusen vid pianot medan Harriet tog
fram Haydns symfonier, som morbror Hans och
farmor aldrig tröttnade att höra. Gertrud flyttade
lampan från stora bordet till det lilla framför soffan, i
hvilken de gamla syskonen som vanligt tagit plats,
hvarefter hon själf kröp upp på den låga trappstegen
mellan pianot och det stora väggskåpet. Gertrud
tyckte på sitt sätt om musik, men ville gärna se på
de spelande och var ej mer musikalisk än att hon
helst satt dem så nära som möjligt.
Morbror Hans drog då och då ett bloss ur sin
kära pipa och lyssnade till att börja med med ett
belåtet leende på de toner flickorna framlockade ur
det gamla skrälliga pianot, och farmor lade från sig
stickningen för att ostördt få betrakta sina båda
högväxta söner, hvilka med händerna på ryggen
promenerade fram och tillbaka under sakta samspråk.
Borta från kakelugnsvrån följdes de af eft annat
kärleksfullt ögonpar, och Kerstin knäppte andaktsfullt
hop händerna och bad en bön för sina kära ’gossar’.
Faster Sigrid hade tagit plats vid det bortersta
fönstret, som stod öppet, och njöt i fulla drag af den
vackra månskensaftonen på samma gång hon litet
förströdd hörde på musiken. Bredvid henne satt
Hugo på fönsterbrädet, men han vände ryggen åt
månskenet och lät i stället blicken glida öfver
rummet. Där borta satt Gertrud med armbågarna
hvilande mot knäna och händerna stödda mot hakan
oafvändt betraktande Lizzie, men hvar höll Magda
till? Den flickan hade då kvicksilfver i kroppen,
aldrig höll hon sig stilla och aldrig visste man hvar
man hade henne. Han reste sig upp för att göra ett
slag genom de andra rummen och se om den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
