- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
78

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. På yttersta förpostlinien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Huru så? Kanske ...»

»Låt mig uttala min mening, innan du afklipper
mina ord och fäller något omdöme! Jag
anser en pultron vara mera att beklaga än att
förakta. Åtminstone har jag aldrig kunnat se en
sådan, utan att känna en hjertans medömkan med
honom, ty vid en öfverhängande fara lider han
säkert outsägliga qval, hvilket han också vid dylika
tillfällen visar genom ett i högsta grad vanstäldt
ansigte. Jag tror för öfrigt, att en sådan menniska
icke sjelf är skuld till sin rädsla,ja, det är min
öfvertygelse, att han icke är i stånd att besegra sin
fruktan.»

»Deri har du visserligen talat sanning»,
bekräftade Spjut. »Rädsla och fruktan komma öfver
honom, utan att han rår derför, och jag är förvissad,
att mer än en feg stackare skulle gerna vilja hafva
mod i bröstet, om han kunde förskaffa sig det på
något sätt.»

«Naturen utdelar sina gåfvor olika och ingen
kan ur dess rika skattkammare sjelf taga något.
Man måste, liksom statkarlen, vara nöjd med hvad
man godvilligt får.»

Det var jag, som genom denna anmärkning ville
»draga mitt strå till stacken».

»Jag åter», sade Kraft, »tror, att om den fege
blott ville, så skulle han kunna jaga hvarje känsla
af rädsla ut genom fingerspetsarne i samma stund
han kraftigt kramade sitt svärd. Men det är just
en kraftig vilja, som fattas honom. Det enda spår
till vilja, som jag någonsin kunnat finna hos
sådana stackare, har varit viljan att fly bort från
farans åsyn, så fort benen kunnat bära dem. Derför
kommer jag alltid att med förakt åse hvar och en,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free