Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungmöns åsyn skulle på något sätt kunna störa mitt
lugn och blifva farlig för min själafrid. På grund
af dessa helsosamma föreställningar beslöt jag att,
så vidt det berodde på mig sjelf, aldrig återse Strahl
och hans dotter. Men det gamla ordspråket
»menniskan spår, Gud rår», blef här vid lag snart nog
en sanning. Hvad jag icke frivilligt ville eller
vågade göra, det blef jag genom en befallning ålagd
att företaga — en befallning, som jag icke hade
rättighet att vara ohörsam, enär den kom från —
konungen.
Se här, huru det förhöll sig och huru Gustaf
Adolf blef inblandad i denna angelägenhet!
Vid middagstiden satt jag i god ro hemma i
mitt qvarter, läste i bibeln och tänkte på
hvarjehanda, både andligt och verldsligt. Då inträdde
plötsligt i min kammare en af konungens tjenare,
hvilken helsade höfligt och sade:
»I ären fänrik Flink?»
»Ja, min vän!»
»Vår nådige herre och konung har sändt mig
att till eder framföra det budskapet, att han vill
se eder så skyndsamt som möjligt.»
»Godt! och i hvad ärende skall jag komma.»
»Konungen har icke värdigats derom underrätta
mig. Jag är allenast sänd, för att anmoda eder
skyndsamligen begifva er till hans residens. Vidare
befallning fick jag icke.»
»Jag tackar dig och skall skynda att infinna
mig.»
»Farväl, nådig herre!»
»Farväl!»
Naturligtvis var jag icke sen att efterkomma
konungens befallning. Med ilande hastighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
