Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har funnit. Jag är lycklig.»
En god stund tillbringade vi med sådant oskyldigt
och ofta intetsägande tal, som plägar föras
mellan älskande. När jag kallar det »intetsägande»,
så menar jag ingalunda, att det skulle sakna
betydelse för de älskande personerna sjelfva, men att
andra menniskor, hvilka åhöra det eller läsa derom,
vanligtvis icke kunna förstå, huru de båda
förälskade kunna finna ett så djupt intresse i ord,
som synas alldagliga, ja, till och med stundom en
smula enfaldiga och barnsliga. Jag vill derför icke
omständligt skildra det samtal, som vid detta
tillfälle fördes mellan mig och mitt hjertas brud.
Endast det vill jag ännu en gång försäkra, att sällare
ögonblick har jag aldrig upplefvat.
Emellertid var det oförsigtigt att så länge
qvardröja på denna plats och det fingo vi nogsamt
erfara. Jag fann sjelf, att det var tid att återvända
från drömmarnes land till den mindre sälla verkligheten
och träffa anstalter för att lemna detta hus.
»Min älskade», sade jag, »vi måste nu fly
härifrån. Finnas här flera karlar i huset, än denne,
som ligger der blödande?»
»Ja, det måste finnas ännu fyra eller fem, ty
då alltid en af dem hållit vakt här i detta rum
och således ombyte ofta egt rum, har jag kunnat
räkna fem olika ansigten.»
»Hvad? Har en af dem tillbragt dag och
natt här?»
»Ja, de hafva icke velat lyssna till mina böner
att få vara ensam.»
»De skurkarne! Känner du någon väg, genom
hvilken vi kunna slippa ut härifrån, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
