- Project Runeberg -  Nils Dacke /
22

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22
varit den naturligaste sak i verlden att slå en menniska
i jern.
»Nej, det är onödigt», svarade fogden. »Det är en dåre
och hvad han talat är en yttring af galenskap. Yar mild
mot honom, Gerdt!»
»Jag är alltid mild mot mina fångar», svarade Gerdt
van Buss, »och ingen kan säga, att jag behandlar dem hårdt.»
Hans godmodiga ton tycktes bevisa sanningen af hvad
han sade och likväl var karlen ett vilddjur i grymhet.
»Gå nu!»
»Jag går, nådige herr fogde!»
Med en djup bugning för den mägtige fogden aflägs-
nade sig fångvaktaren med sitt byte. Bösseskyttarne följde
med på färden ned till fängelset och snart var Nils Dacke
åter inqvarterad i den gamla hålan.
Pater Göran gick fram och tillbaka på den torraste
och mipst smutsiga delen af fängelsegolfvet och var synbar-
ligen försänkt i djupa tankar. Nu inträffade, att Gerdtvar
vid ovanligt dåligt lynne, och detta hade sin orsak i de före-
skrifter om mildhet, som fogden hade gifvit lionom och
hvilka icke voro i hans smak. Asynen af den i sin trasiga
kåpa vandrande munken förtretade Gerdt ännu mera, ty han
var en karl, som visserligen icke ville taga lifvet af »sina
hundar», men som dock ansåg, att en fånge, hvilken kunde
med så spänstiga steg spatsera fram och tillbaka, röjde en
alltför stor lifskraft och derför borde qväsas, tilldess han
blefve så svag till kropp och själ, som en fånge efter lag
borde vara.
»Se på den hunden!» utropade han. »Den förb-de
munken tror sig visst vara på väg till Horn, ty annars
ginge han icke så fort. Hör hit, din hund, skall du mar-
schera till påfven?»
» Pax vobiscum!» yttrade munken mildt, under det han
gick vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free