Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Jon att för denna afton aflägsna bösseskyttarne, och blefvo
nu angenämt öfverraskade, när de verkligen sägo, att fång-
vaktaren var ensam med deras bundsförvandt.
Jon Puckel hade lemnat dörren till en del öppen och
med ljudlösa steg smögo munken och Nils Dacke sig ut i
korridoren. Gerdt var under tiden så sysselsatt med »sina
hundar» och med njutandet af åsynen af fängelsets och de
fängnes elände, att han alls icke märkte det spratt, man
spelade honom bakom hans rygg. Annu var dock icke rädd-
ningen säker. Det svåraste återstod, men så var också Jon
Puckel karl till att utföra det.
Gerdt hade just kastat trägets innehåll på golfvet,
fångarne hade just börjat sin’ vanliga strid om bitarna och
den gryme fångvaktaren hade just begynt i fulla drag
njuta af stridens åskådande, då Jon Puckel plötsligt kastade
sin lykta i hufvudet på Gerdt, så att den släcktes och sön-
derföll i otaliga bitar. Begagnande sig af mörkret och fång-
vaktarens häpenhet, ilade Jon ut genom dörren och drog
den igen efter sig samt kringvred skyndsamt nyckeln och
tillbomade dörren med jernstänger och kedjor.
»Nu får Gerdt både svälta och äta tillsammans med
sina hundar,» mumlade han, under det att han med till-
hjelp af de båda befriade fångarne bemödade sig att sam-
vetsgrant tillsluta fängelset. »Väl bekomme honom! Seså,
låtom oss nu skynda härifrån! Han böljar redan bombar-
dera dörren med sina knytnäfvar. Lyckligtvis befinner fän-
gelset sig så djupt under jorden, att ingen af slottets folk
kan höra honom. Dock hafva vi ingen tid att förlora.»
»Jag ser icke handen för mig och hittar icke vägen
här,» yttrade pater Göran ganska sanningsenligt.
»Dten saken har jag sörjt för,» svarade Jon Puckel,
under det att han framtog en blindlykta af mycket små
dimensioner, hvilken han hade haft dold innanför sin tröja.
Med raska steg ilade de tre männen nu uppför trap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
