Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33G
Befallningen âtlyddes ordagrant.
»Jo, jo . . . du har allt sett mig förr, du!» yttrade Hans,
fortsättande sin rol.
»Ha, ha, ha!» skrattade Lars Larsson, under det att
han återvände till sin häst. »Det är den dume Hans och
han tyckes i qväll vara ännu dumare än vanligt.»
Dume-Hans var mycket väl känd bland männen af
Dackes tjufvahop och Lille-Jösse visste mycket väl hvem
Lars Larsson menade.
»Jaså!» sade Jösse. »Det är du, Hans? Kommer du
frän Högsby?»
»Baka vägen ... kors ! vägen är likväl sä lagom rak.
Han kröker sig som en orm hela tiden, tycker jag.»
»Har något nytt händt i Högsby?»
»Nytt!... Ja, jag tror väl det... Nytt!... Jo, jo, men!
»Hvad då?»
»Store-Pelles häst tappade i dag skon på det venstra
frambenet... nej, på det högra var det.. . åhnej, det var
på bakbenen, båda två bakb ...»
»Något annat!»
»Jo, och så sprang sadelgjorden sönder för ...»
Lille-Jösse var nära att kikna af skratt och äfven
bland männen i hans trupp var munterheten omåttlig.
»Du är oförbätterlig, Hans!» utropade Jösse. »Hvart-
hän rider du?»
»Vill du veta det?»
»Naturligtvis! Eljest tillsporde jag dig icke om saken.
»Då får du allt fråga nådig Dacken sjelf, du.»
»Nå, lycklig resa då!»
Lille-Jösse tågade vidare med sin skara och Hans kun-
de obehindradt fortsätta sin färd i motsatt rigtning. Han
kände sig så lätt om hjertat, som om han hade varit sjö-
man och med halfva kroppen befunnnit sig i det förfärliga
gapet på en haj, men genom ett underverk undgått lemläst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
